- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
121

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omtalade den nattliga hftndelsen för fru Aspling, blef hon nästan
vettskrämd. Allt hvad jag kunde fä veta af henne var, att det
i denna korridor finnes en blinddörr, som leder ned till den där
hvälfde källaren, hvarcst Ragnhild säges vara begrafven. För
öfrigt rädde gumman mig med ifver och ångest att flytta från
det öde huset Så, nu vet du det, Georg, och jag tillåter dig att
skratta; men sedan skall jag sannerligen ha en förklaring af dig,
Där gömmes en hemlighet under din nervösa ifver att måla
Hälle-vik; du — »

»Jag skall bara ännu göra några få penseldrag, Knut.
Solen vill bryta fram! — Men du kan i alla fall få veta det genast.
Jag har sett Ragnhild. Nej, det är ingenting mindre än skämt,
tvä års pinande nervositet — eller hvad du vill kolla detta, att
jämt, jämt ha en och samma syn för mitt inre öga — är vinsten
af mitt besök där uppe i sarkofagen.»

»Men hur gick det till, att du kom dit?»

, »Helt naturligt, Jag var för två år sedan något
öfveran-strängd efter arbetet med min stora tafla och mottog med glädje
anbudet att tillbringa vårmånaderna på Ågård. Knappt var jng
installerad där, förrän öfversten med familj och gäst inbjöds till
en bal på Hällevik. Når jag då först såg din farbrors egendom,
låg den insvept i en lätt, grå dimma, liksom i dag, och hela
om-gifningen gjorde på mig ett vemodigt intryck. Balen blef
emellertid både liflig och lysande, men utan spår af romantik, och då
betjänten vid midnattstid följde mig till mitt rum där borta på
östra gafveln, kände jag mig belåten med min afton, men heller
ingenting mera.»

»Hur kunde man falla på den tanken att inreda det där
rummet till sängkammare!»

»Brist på plats möjligen, eller kanske ett experiment. En
främling, en konBtnär,’ kunde ju ej ha några fördomar mot
rummet. Betjänten sade naturligtvis ingenting, och jag lade mig,
hvisslande en mazorka.»

»I detta rum, där Ragnhild laddade de mordvapen, som
hennes älskare affyrade mot hennes närmaste fränder!»

»Betjänten tyckte visst också, att mazurkan ej där var på
sin plats, ty jag hörde den gamle draga en djup suck, då han
stängde dörren, och jag minnes, hur jag sedan försökte gnola ett
par repriser, men blott frambringade en liten snarkning, 90m åter
bringade mig till fullt medvetande. Natten var månljus, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free