Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för eder grymhets skull skall nu detta blifva en olycksplats,
hvad så än där månde byggas!» Och så drogo jordtrollen upp
till den stora klippa, som skjuter ut från åsen, och där ha de
bott sedan dess.
Kyrkan blef byggd på kullen, med altare och kor rakt
öf-ver det offrade barnets graf; tornet restes, och den vigda
malmklockan upphängdes däri. Men den tredje gången dess klang
hördes öfver nejden, tog trollens höfding sin hustrus fläteband
gjorde däraf en slunga, stor nog att omsluta trollstenen, som
ännu ligger där nere på släta marken, och hvilken icke tio män
kunna rubba så mycket som en hårsmån. Genom luften kom
stenblocket susande, slog tornet tvärt af, som om det varit en
frusen kålstock, samt träffade kyrkklockan så häftigt, att hon
flög ut i det djupa kärret; där ligger hon ännu och månde väl
ligga där till domedag, då allt skall i dagen.
Nu blef kyrkan öfvergifven, och en annan byggdes här
nere i byn, men efter lång tid blef på offerplatsens ruiner den
gamla borgen uppförd; därför kan man tänka sig, att sorgliga
öden skulle träffa dem, som bodde inom dess tunga murar.
Aldrig har borgen stannat under tre släktled i samma familj och
aldrig, mer än en enda gång, har mer än ett barn fått lefva af
de syskon, som där föddes; därför var också generalens fru sina
föräldrars enda arfvinge, och sju hela år hade hon och
generalen varit gifta utan att ega hvarken son eller dotter.
På åttonde året hände sig, att en finngubbe kom
vandrande till borgen, och när frun hade på bästa sätt undfägnat den
gamle, spådde han henne, att hon innan nästa nyårssol rann
upp, skulle få sin varmaste önskan uppfylld. Hon sporde
honom då, om han väl visste, hvilken hennes varmaste önskan
månde vara, och då tog han fram ur sin barm två små bilder
af bly, föreställande lindebarn. »Bär dessa vid ditt hjärta, ädla
borgfru, så får du i sinom tid det som ditt hjärta längtar och
trängtar efter, men vakta dig väl att visa dessa bilder för
någon, ty om du det gör, skola dina barn draga sorg och olycka
öfver hvarandra under deras unga år», sade den gamle
finngubben.
Frun gömde bilderna vid sitt bröst utan att visa dem för
någon själ förr än hon, när det led mot årets slut, med
säkerhet kunde vänta en arfvinge. Hon blef då så öfver sig glad, att
hon för sin gemål måste tala om hela händelsen med finngubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
