Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•och hans spådom; som tecken på, att hon talade daggens klara
sanning, tog hon fram bly bilderna. Natten därpå kom liksom
•en hvirfvelvind susande ned genom skorstenen till dét gemak i
h vilket frun låg, från spiseln foro eldgnistor ut i rummét, och
borgfrun tyckte, att en stor fågel ett ögonblick slog ned på
iiennes bröst. Når hon blef fullt vaken, var allt sig likt i
ge-anaket, men bilderna, som hon burit på ett band kring halsen,
▼oro smälta ihop till ett vanskapligt ting med två hufvud.
Från den dagen lefde frun i stor ångest för att hon skulle
komma att bringa ett missfoster till världen, men så mycket
större blef fröjden, när två välskapade barn, en gosse och en
£ickn, skådade dagens ljus.
En dag eller två rådde idel glädje i borgen öfver tvillingarne
men så rann det modem i minnet, hvad finngubben hotat henne
•och barnen med, ifall hon för någon själ visade hans bilder.
Hon talade med generalen därom, men han menade tro på, att
den spådomen redan slagit in eftersom båda barnen fingo för
litet näring vid modems bröst; men den olyckan kunde ju
af-vändas genom att taga en amma. Se, generalen var en munter
iierre och trodde ej ett fnyk på någonting, som han ej kunde
.gripa med sina händer eller se med sina lekamliga ögon.
Nu var det så, att i bygden gick mycket tyst tal om,
hurusom det offrade barnet till sina tider gick igen i borgen,
jämrande och klagande så blodet ville stelna kring hjärtat på den,
«om hörde denna ömkliga jämmer; därför stod det ej till för
generalen att få någon gift kvinna till att lemna sitt eget barn
för att bli amma åt hans små.
Men nere i kyrkobyn fanns då en menniska, som hette
Metta, och under våren, då byns alla hustrur en dag samlades
för att märka gässen, innan de släpptes ut att lifoåra sig på
den stora allmänningen, skulle, som sed var, äfven tjänstepigorna
synas. Då blef hon befunnen ovärdig till att gå med bart hår,
hvadan hennes fiätor afklipptes och en mörk duk knöts kring
hennes hufvud, ty se, det vållar ofödda baras sjukdom, om den
blifvande modern kommer att se en sådan menniskas hårbena.
Nöd bryter, som hvar man vet, lag och sed. Generalen
tog Metta till amma, när han fann, att hennes pojke endast var
några dagar äldre än tvillingarne, och menniskan flyttade in i
borgen. Men hon var icke väl kommen i tjänsten, förrän
barnens mor hvarje natt plågades af den under slottsgrunden lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
