Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande begrafne gossen, som stod vid hennes säng, vred sina
ernå händer och klagade: »Syster och bror, syster och bror t
Sorgen blir stor, sorgen blir stor!» Frun tänkte då åter på
finngubbens spådom och beslöt i sitt sinne att skilja syskonen
åt och låta uppfostra dottern hos sin frände i Danmark.
I denna sak förtrodde hon sig bara till amman, ty frnn
kände på sig, att generalen skulle förhindra beslutet, men hon
visste sig få en trogen följeslagare i sina föräldrars forne jägare,
som hade sitt underhåll från generalen.
Den, som känner till herrgården, vet, att från östra
tomhörnet leder en dörr från boningsrummen ut till en gammal
löf-gång, som går tvärs öfver trädgården förbi glashusen, där de
finaste blommor och träd växa, och ut till parken, så att den,
som osedd vill gå från borgen ut till körvägen, kan bara gå
igenom denna gång. En mörk natt tog generalens fru afsked
för en tid af sin späde son, och som hon tilltrodde finngubben»
blybilder en hemlig kraft, klyfde hon tvillingbilden och hängde
den ena halfvan kring den lille gossens hals och den andra
kring flickans, anbefallde lille Vollmar i ammans vård samt gick
ensam med flickan i sin famn genom löfgången till parken, där
den gamle jägaren väntade med hästar.
Generalen blef först mycket vred, när han förnam, att frun
farit bort med flickan, men när han läst gemålens efterlämnade
bref, hvari också skall ha stått något hemskt som händt i
borgen under forna tider, blef han lugn till sinnet och tyckte att
frun handlat rätt.
Emellertid hände det sig ej bättre, än att här blef ett nytt
krig, kort efter det borgfrun rest; generalen måste draga ut
mot fienden, och det kunde ej låta sig göra för hans gemål att dä
resa hem öfver h af vet, som låg fullpackadt med stora
krigsfartyg, utan måste hon ännu en tid stanna i Danmark.
Generalen nödgades då lemna sin son helt och hållet i ammans våld,
men han tog ed af henne, att hon så skulle vårda barnet, som
om det vore hennes eget kött och blod, och han gaf henne en
ekrifvelse, däri han sjelf förband sig till att sörja för henne»
pojkes uppfostran i enlighet med den klass, hvari han var född
att lefva. Därpå sammankallade han alla sina tjänare och
undersåtar på borggården, trädde så själf med barnet på armen
ut på trappan, talade gripande ord till dem, så de alla med
uppräckta händer lofvade att vara trogna och bevara egendo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
