Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på golfvet. Vollmar tog upp knifven, såg på den och blefsjftlf
blek som döden.
»Hvarifrån har min syster fått denna lilla knif», sporde
han sin moder.
»Af mig, det år maken till den, jag gaf dig i din
barndom, då jag kom hem från Danmark», genmälde borgfrun, som
ej visste, att Valborg förvarade sin egen knif på bottnen af sitt
smyckeskrin, och Vollmar talade då ej ett ord mera om den
saken.
Där blef ingen fröjd i borgen genom sonens hemkomst, ty
syskonen gingo som främlingar för hvarandra och sällan talade
den ene till den andre, men så mycket oftare sökte Valborg tillfälle
att träffa Hans Gräs; dock lyckades detta ej på länge, ty Metta
var jämt i hälarne på sin unga härskarinna, när denna ensam
gick ut i trädgården.
Så gick tiden tungt, tills vintern kom och Vollmar fått
kungens orlof att stanna hemma öfver julen. Valborg blef
alltmera blek och sorgsen, och en dag smög hon sig hastigt ned
till glashusen, där Hans Gräs arbetade. Hvad hon där sade
sin broders trogne, fattige vän, var dock ej något annat eller
mera, än att hon i Danmark hade en viktig sak att uträtta, en
sak som gällde Vollmars lycka och framtid, fast hvarken han
eller hennes fru moder kände den fara, som hotade honom, och
nu ville hon, att Hans skulle följa henne på hennes hemliga
färd öfver hafvet. Skön Valborg, som uppvuxit i danska
drottningens slott och vunnit en konungs hjärta, drömde ej om, att
den namnlöse, ringaktade ynglingen fattat en sådan kärlek till
henne, att han gärna gifvit sitt unga blod för Vollmars sköna
syster. Men Metta, hon förstod det, hon, och grubblade på
utväg att få Hans förflyttad långt bort från slottet.
En dag såg hon fröken Valborg i ifrigt samtal med
honom och genast sökte Metta upp Vollmar samt hviskade i hans
öra, att hana syster hade kärleksmöten med hennes son. Allt
sedan Vollmar börjat få förstånd, hade han hatat sin amma
utan att rätt veta hvarför; för hvarje år tilltog hans leda för
henne, och hon hade nu knappt hunnit uttala de stygga orden
förrän än han, med en ryslig förbannelse öfver hennes usla själ
ooh sinne, stötte henne ifrån sig så hårdt, att hon föll omkull.
Utan att akta därpå, fattade han sin bössa och hotade att skjuta
ned henne som ett vilddjur, om hon med flere ord vågade ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
