Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snack, men bär, där alla andra, åro rädda för något
öfverna-turligt väsen, blir äfven mitt hjärta fruktande, och jag sporde
en dag Bodil, om här fanns gengångare i det gamla slottet.
Till en början nekade hon härtill, men då jag henne
hårdare ansatte, sade hon under tårar, att baronessan förbjudit
henne att tala därom för mig. Då tog jag fram en
silfverstic-kad bröstduk, som jag ärft efter min salig moder, och gaf den
åt Bodil, lofvande henne dyrt att ej röja hvad hon för mig
uppenbarade. Hon tog då mod till sig, satte sig neder på en
pall, och då hon slagit tre ftt framför sig, började hon med
sakta röst förtälja:
’För många Herrans år sedan fanns på slottet en adelig
jungfru af samma ätt som junker Knut och hans aflidne fader.
I sin spädaste barndom blef denna jungfru af sina föräldrar
bortlofvad åt sin kusin, på det att släktens goda namn måtte
förstärkas och uppblomstra genom detta äktenskap. Men då
jungfrun var giftasvuxen, fattade hon stor afemak och motvilja
för sin trolofvade, som blifvit en lastfull ungdom, och hon
sörjde och grämde sig grufligen öfver, att hon skulle gifvas åt en
sådan man.
Då hände det sig, att den unge konungen kom för att
jaga i de stora skogar, som tillhörde detta slott, och då han
såg den fagra jungfrun, upptändes han af syndig kärlekseld
till henne. Det lärer så vara, att konungars och kungliga
prinsars kärlekslåga är en förtärande brand, som ingen motstå kan’,
sade Bodilx ’och den unga jungfrun blef illa bedårad.
Skammen var större och mera uppenbar, än att hennes
kuein den öfverskyla kunde, fast han, för godsets och släktens
ekull, ville taga henne till äkta, men hon afvisade hans anbud,
ty då hon ej kunde få konungen, ville hon ingen man hafva,
utan hellre sörja sig till döden. Till straff blef hon då insatt
i en trång kammare i norra slottstornet, där som det lilla
ut-språnget finnes. Dörren murades igen, och utanför densamma
sattes — för att dölja ingången och förtaga ljudet af hennes
steg, jämmer och klagan — ett slags skåp, som ingen bakvägg
hade. Båda dörrarna — den yttre och den inre — hade
luckor, och emellan dom var en planka lagd som bro, på hvilken
fångens mat och dryck bekvämligen inskjutas kunde och på
hvilken hon utpraktiserade de tomma skålarna samt annat mera,
som var henne till omak i fängelset. Hon fick nämligen ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
