Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan nöd lida än att vara gömd för menniskor, och världen fö*
henne skulle ej mera vara till. I åren visst tjugu lefde hon i
denna fångenskap; hennes fader och moder voro lagda i
graf-ven, och emedan de inga andra barn hade, årfde brorsonen
godset, tog sig en gemål fjärran ifrån, som ej visste något om den
inmurade jungfrun, och tjänarinnan, som var satt till att vårda
fången, visste, att slottsherren skulle taga både hennes och hans
forna fästmös lif, om hemligheten röjdes.
Då hände det en natt, när slottsfrun ensam vakade öfver
ett af sina barn, som låg i feber, att gemakets dörr ljudlöst
sprang upp, och öfver tröskeln steg en högväxt dam. Hennes
ansikte var blekt som döden, öfver hennes grå hår låg en liten
fin, svart spetsslöja, och klädningen var af svart brokad.
Damen skred fram i gemaket; slottsfrun sporde häpen hvem den
främmande månde vara, men fick dock ej annat svar än en
blick så 8orgefull, att slottsfrun gaf till ett rop därvid och slöt
sina ögon för synen. När hon åter såg upp, var den svarta
damen försvunnen.
Slottsfrun ilade in i sofgemaket, väckte sin gemål och
omtalade besöket. Han förstod då, att fången måste ha dött
under denna natt, men till sin gemål sade han, att hon väl låtit
sig förtälja sägnen om oldfrun, hans familjs gamla spökelse, och
så kommit att drömma helt lifiigt om henne.
Tre dagar därefter dog det sjuka barnet, och natten efter
den dag, då barnet blifvit med stor ståt nedlagt i
familjegraf-ven, förnams där ett dämpadt buller och ljudet af tunga steg i
slottets norra flygel. De af tjänarna, som voro invigda i
hemligheten, buro nu den förlossade fångens likkista ned från
tornet; de andra, som ej länge varit i slottet, vaknade, skymtade
ljussken på fönsterrutorna och kröpo förskrämda ned i
sängkläderna, menande att det var spökeri. Så tänkte äfven de bönder,
som bodde vid vfigen, där det lilla liktåget vid ett par fattiga
facklors sken tågade fram till kyrkan under den mörka
midnattstimmen för att nedsätta fångens likkista bredvid hennes
förfäders.
Efter den tiden visar sig svarta frun hår i slottet hvarje
gång döden närmar sig med lyft ad hand öfver någon af denna
familjs medlemmar, t ^ t*’
När Bodil slutat sin berättelse föll min tanke, ännu tyngre
ån förut, på mitt eget öde, som ju liknade den arma adliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
