Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om fyra veckor skall bröllopet stå, och Knut ter sig som
om han hyste kärlek till mig, något som är så vämjeligt att jag
blir sjuk därvid... I går hörde jag Gren spörja Bodil, om hon
ej märkt att jag var blifven tungsint, och han bad henne passa
godt pä mig, att jag ej gjorde mig själf något ondt. Den gamle
har gissat, att jag väljer döden framför Knut, om det ej är just hans
egen död, som Svarta frun bebådat, mig till tröst och lifshopp.–
O, min moders syster! Så svarta äro ej pärmarna i min
minnesbok som de tankar, hvilka stundtals omfatta mig, och om
jag nedskrefve något af det elände, som kväljer mig, skulle
vansinnet helt fördystra mig!... I skåpets lönrum gömmer jag
min svarta bok; kanske läser Svarta frun däri under midnatts-
timmen och styr dödens lie.–
Det har skett, som jag önskade! I natt firade Knut sitt
eista ungkarlsgille, med dobbel och dryckenskap.
Bodil hörde af Gren, att herrarne druckit till pägels* med
hvarandra för att vinna ett vad. Pägel om pägel drucko de,
Knut de flesta, och då han ville följa gästerna ned på
borggården, stöp han i trappan och bröt sin hals. Nu är jag fri
vorden! Baronessan är förtviflad, men jag skall bedja min
förmyndare att han gifver henne en del af mitt arf, så hon därmed
ekall kunna betala något af sin sons gäld.–
Nu är han begrafven; den murade griften gömmer honom,
nien hans moder gråter och säger, att det är min kärlekslöshet
som dref honom till att dricka. Kanske är det sant, kanske
lögn, men jag har önskat och hoppats på, att döden skulle
komma brådt öfver honom ... Ibland inbillar jag mig, att jag stod i
trappan och puffade ned honom, men Bodil svärjer mig, att jag
låg i min sång och läste i en bönebok.–
Mitt elände är större än jag det beskrifva kan; ty jag har önskat
lifvet ur en medmänniska och år en mörderskas vederlike. — «—
Mitt straff är mig ådömdt. Det är att under somliga
tider vara af med mitt förnuft och i vanvettets mörker dväljas
och att undra tider hafva mitt klara förstånd. Under mina ljusa
stunder kväljes jag af ånger öfver min synd; därtill förstår jag,
att baronessan fått folk att säga, det jag sörjt mig tungsint öfver
min f&etmans död.–
* Pägel, danskt mått, omkring 2 liter, skånska päl. Pälaglas — ölglas.
Gamla dryckeskannor voro ofta inuti märkta efter pägclmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
