Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade med saknad om säUskapslifvet i staden och sökte
för-drifva de länga helgdagsaftnarna med att spela bezique.
Julaftonen hade infallit på en torsdag, och nu ftndtligen
på måndagen blef Adas otålighet något stillad därigenom, att
ett par sömmerskor kommo till slottet för att sy kostymer åt
de två flickorna.
»Hör på, Dan!» sade Ada otåligt, »ligg nu inte där på
chftsiongen och presentera dina stöfvelsulor för oss! Hvad har
du beslutat att bära för en kostym?»
»Frack», svarade han med låtsad sömnaktighet.
»Så odrägligt loja och lata ni äro allesammans!
Mamma var det knappt möjligt att förflytta upp till det
gamla klädgemaket för att utse en kostym åt sig, som Maria
Stuart.»
»Moder till skön Valborg och Axel Torsson», inpassade
Dan gäspande.
»Ni äro odrägliga; du är värst!»
»Det kommer sig af landtluften, stolts jungfru.»
Ada var nära att gråta. »Jag uppgifver hela tillställningen!»
utbrast hon, »men jag skall ställa om, att du inte kommer
härifrån på långe, länge och att ingen, ingen människa kommer hit!«
Dan såg genom de halfslutna ögonlocken på Gudrun, som
stod vid ett fönster och låtsade sig icke höra ordväxlingen.
»Gud bevars, hvilken stark vilja du har!... Ne} icke du,
skön Valborg, utan Gudrun. Se bara, Ada, när Gudrun drager
ihop sina olympiska ögonbryn, tvingas jag att resa mig upp!
A håhå! Du har visst makt att hypnotisera upp döda varelser ur
grifterna, du förmår resa upp mig på fötterna denna mörka
dag.»
Han reste sig och skakade ned benkläderna öfver sina vackra
vrister. »Gudrun, du får inte ge dig till att ’vilja’ ihop något
allt för svårt för mig, till exempel att jag skall stå brudgum i
en underlöjtnants förgyllande skrud.»
»Hvad vill du då bli?»
»Ack, om jag vore odalman,
ack, om jag vore fri som han,
då fa-e-ns för mig ock lyck-yckan»,
parodierade han, men Gudrun var säker på, att bakom parodien
låg allvar samt ett svar på hennes tvära frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
