Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, hvad vill da välja för roll till balen nyårsafton?») tog
Ada i; hon hade nu blott tanke för den stundande festen, där
hon ämnade epela hufvudrollen.
»Det får stolts Valborg se i sinom tid», svarade han. »Gåi
du med ett slag på isen, Gudrun?»
»Nej, hon och jag skola nu profva kostymer! Dan, du,
finnes där icke i biblioteket ett illustreradt verk med medeltidsdräkter?
Hämta mig hit det!»
«Bed någon af dina andra betjänter därom, Adelheid, iag
går ut och hämtar frisk luft.» Och han gick.
»Han gör «ig bara till och låtsar sig vara ond», förklarade
Ada med en så kokett min, att Gudrun kände sig frestad att
gifva henne en örfil. »Han vill göra mig svartsjuk på dig,
förstår du väl», tilläde den lilla, i det hon grep Gudruns arm.
»Kom nu med till biblioteket!»
I Gudruns sinne kokade harmen öfver den lillgamla flickans
sått att behandla den unge grefven som sin ågendom, hvilken
hon kunde disponera öiver efter godtycke. Var han då blifven
till den grad viljeslapp under det förenade trycket af sm
medellöshet och denna flickunges despotism, att han icke längre
förmådde rycka sig lös ur sitt slafveri? Han hade märkt, att hon,
Gudrun, var viljestark — sä viljestark, att hon säkert kunde
hypnotisera upp de döda ur grifterna, hade han yttrat. — Kanske
kunde lion det, men hon önskade nu att kunna — hur sade han?
— »vilja ihop» frihet åt honom.
Gudrun drog tillsammans sina mörka, fina ögonbryn. Å,
hon visste, hvad hon förmått, då det i helpensionen gällde
tankeläsning och bordknackning!
Hon svarade ej ett ord på Adas prat, under det denna drog
af med henne till biblioteket, men harmen i sinnet steg allt högre
och högre vid föreställningen om, att denna lilla förmätna unge
höll den vackre grefvens hela framtid i sina magra, blåbleka
händer.
»Om hon icke funnes till, då vore han arfvingen!» tänkte
Gudrun, och föreställningen om att »vilja ihop» friheten åt honom
tog en bestämd form i hennes fantasi.
»Se, hår är biblioteket!» sade Ada, skjutande undan de
mossgröna dörrförhängena till ett åttkantigt rum, beläget en trappa
upp i ett af slottstornen.
Vinterdagens matta ljus förmådde icke upplysa alla vinklar
WigttrOm, Från Utrrtsältn och Bondgårdar, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
