Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från hvilket hon, på grund af sin unga ålder, var utestängd.
Men nu finner jag henne i ett långt värre öfverretadt tillstånd,
och hennes krafter äro förfärligt nedsatta.
Grefven har väl icke begått den oförsiktigheten att — frestad
af barnets brådmogenhet — spänna hennes känslosträngar för
hård t, till exempel genom att begagna er af en fästmans
rättigheter? Eller är det någon ny anledning till svartsjuka? — Ja,
grefven är ju icke skyldig mig någon bikt, jag talar blott eå
här för att grefven måtte vara förberedd på den svaga lifslågans
snara utslocknande.»
För grefve Dans minne stod med ens i skarp belysning
den fästmanskurtis, som han under dessa veckor nu och då
nödgats tillgripa för att hålla Ada vid godt lynne; särskildt
erinrade han sig, hur han kysst henne den där 6kymnings6tunden,
då de förliktes om sättet att återställa det gamla manuskriptet,
sedan Ada dock förbehållit sig, att vid tid och tillfälle få läsa
detsamma. — Kunde hon verkligen ha tagit allvarligare skada
af en liten kärleksscen?
i>Gammalmansbarn, särdeles i eder klass, äro sällan starka»,
yttrade doktorn, då Dan ej bröt den inträdda tystnaden; »men
så långe där är lif, är där hopp», tilläde han som en passande
afslutning af sitt meddelande, och efter ännu en kort stunds •
ömsesidig tystnad, var släden framme vid banstationen, där
doktorn tog afsked för att fortsätta färden till staden.
En vecka senare låg Adelheid Danhof på lit de parade i
samma sal, hvarest hon under nyårsnatten drömt sin brådmogna
kärleksdröm under yrande dans med honom, som hon kallat sin
riddare. Herresätets alla underlydande defilerade nu förbi, den
vaxlika barngestalt, hvilken de tänkt sig som framtida
härskarinna öfver det stora godset.
Gudrun var kvar på slottet hos de sörjande föräldrarna,
hvilka fattat sitt beslut att bo kvar därstädes; det syntes dem
vara omöjligt att resa från ett ställe, som skulle hysa deras barns
stoft; de kunde icke lämna den lilla rent ensam och öfvergifven
i slottskapellets familjegraf.
Grefve Dan, arfvingen, uppförde sig mönstergillt mot de
sörjande, men till Gudruns tysta fröjd framställde han sig icke
som en förtviflad brudgum vid den aflidnas bdr. Hela hans sätt
var en broders, som förloradt en yngre syster, och han talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
