Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Ada, som man talar om en person, hvilken länge dragits
med något obotligt lidande.
Denna uppfattning inympade han också så småningom på
den aflidnas föräldrar, och då han meddelat dem hvad han
kallade sin upptäckt, att Ada läst berättelsen om »knappnålsfrun»
samt därefter fått den fixa idéen att hon hade nålar i munnen,
kände dessa två slappa själar en viss lättnad i att veta dottern
»vara i godt förvar» och att det stora herregodset ändå skulle
komma att ägas och styras af den vackre och lifskraftigc Dan;
han, som tycktes vara af naturen själf danad till godeägare och
jordbrukare.
Och så tog det åkta paret åter fatt på patiensen och
bezique-spelet, nöjdt med vissheten om att göra sin plikt, då det
stannade i närheten af det grafhvalf, hvari dotterns likkista stod.
Mera kunde de icke göra.
Gudruns första känsla vid arftagerskans hastiga bortgång
var förvåning, blandad med någon rädsla för den döda; men
efter begrafningen erfor hon blott en jublande fröjd öfver
att Dan nu var fri, fri, samt med säker utsikt till rikedom och
makt. Ack, hur ofta hade hon icke önskat honom detta!...
Så kom en dag i början af mars, då han klart och öppet
talade med henne om deras kärlek till hvarandra och att de vid
sorgetidens slut borde eklat era sin trolofning. Nu blef det
strålande vårsol i Gudruns unga hjärta.
Då föll det en dag grefven in att bedja Gudrun föreläsa
något ur Rousseaus Emelie. De voro endast tre personer vid
den ovanligt sena middagen, då den gamle mannen kom på denna
tanke och bad att Gudrun efter slutad måltid ville hämta nämnda
bok i biblioteket.
»Hyllan G, till venster, då du kommer in, femte bandet,
räk-nadt från höger till venster», förklarade han med en min af
själfbelåtenhet öfver sitt outslitliga minne för småsaker. »Förlåt
att jag besvärar dig, min kära flicka, men då vi förgäfvcs väntat
med middagen i hopp att Dan 6kulle infinna sig, får jag bc dig
hSmta boken», tilläde han.
Gudrun kände en plötslig rysning genomila sig. Nu, under
sin unga, strålande kärleksvår, var hennes böjelse för mysticism
tillbakaträngd, men en okuflig fruktan för att nu, då hon icke
begflrde det, få se något öfvernaturligt, hade i stället bemäktigat
sig hennes sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
