- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
195

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig innanför dem. Föreställningen att Dan skulle upptäcka
denna hennes böjelse och det osköna uti att kanske i hans
närvaro sitta med nålar i munnen, liksom en klädningsprofvande
sömmerska, verkade så, att hon kämpade starkt emot den
hotande själssjukdomen.

Och så kommo stunder, då hennes vana vid logiskt
tänkande arbetade sig upp öfver grubblerierna, och hon sade sig
själf, att hon blott vore ett offer för psysisk smitta, alstrad af
hennes tidigare önskan att komma i beröring med andar, i
förening med den hastiga öfvergången från de ovänliga känslor
hon hyst för den lefvande Ada till medlidande med den döda,
som fick lämna Dan och all lifvets lycka åt henne.

I sådana stunder försäkrade Gudrun sig själf, att hon icke
hade den ringaste skuld till Adas död; det hela var inbillning,
idel fantasier.

När hon då träffade Dan och de fingo vara allena,
besvarade hon lidelsefullt hans smekningar, efter att hon under flera
dagar nästan undvikit hans sällskap.

Dans lidelse för henne eggades och kryddades genom dessa
ständiga skiftningar i Gudruns sätt, i hvilka han blott såg ett
förfinadt koketteri, som smickrade och fängslade honom.

Den unge mannens kärlek hade något vampyrartadt i sig;
den sökte blott sin egen njutning, sin egen rusiga fröjd, utan
någon annan tanke på föremålet än att det var hans, hans, hans
tillhörighet.

Af detta slags vampyrer finnas många på vår jord.

Efter dylika ögonblick af hänryckning återkommo alltid
Gudruns kval, rustade med nya anfallsvapen, och domen öfver
tanke- och viljesynder föll tungt öfver henne. Hon kunde då
icke förneka att Dans ord, om hennes viljas kraft, förledt henne
till att koncentrera denna viljekraft rakt på Adas hjärta, liksom
då man riktar en elektrisk ström mot en bestämd punkt.
Gudrun visste, visste det lika så klart som att hon lefde och led,
att hon sett Adas skugga och att den aflidna kräfde syndabot
af henne, som afklippt hennes lifstråd och tillägnat sig hennes
brudgum.

En makt, starkare än hennes egen missbrukade viljekraft,
tvang i sådana stunder Gudrun till erkännandet, att hennes
begär efter att lägga nålar i munnen var frambringadt med konst,
i hopp att en sådan mani skulle af den döda tagas som en gil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free