Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig syndabot. Men Adas ande hade genomskådat henne med
sina bruna -spörjande ögon och kräfde fortfarande det rätta
offret.
Det var nu full vår med blommande fruktträd och
tusentals af lejontandens gyllene solar och hvita tusenskönor på de
vanskötta gräsplanerna i slottsträdgården. Men Gudruns blickar
uppfångade icke ens en skymt af naturens härlighet; hon
stirrade blott inåt i sig själf och såg endast en mörk forsande ström
med spillror af en smal spång, vid hvilken hennes jag klämde
sig fast.
Hon visste nu att hon skulle bli vansinnig, om hon icke
bekände allt för arfvingen till Danhof.
Nu vågade hon icke vara ensam med Dan, ty just i sådana
stunder hörde hon tydligast Adas tunna, hårda stämma blanda
in hotelser i deras ömma hviskningar.
Dan märkte denna hennes förändring, och hans samvete
gjorde honom orolig.
»Hur är det fatt med dig, Gudrun?» frågade han något
osäkert, då hon en dag med synbar skräck undvek hans
smekningar och ville lämna rummet.
»Jag har något mycket tungt att säga dig», mumlade hon
och gled matt ned i en af salongens emmor.
»Något att säga mig ... Jaså ...»
»Nyårsnatten var jag i biblioteket, och en afton nu i mars»,
började hon utan att se upp. Men nu sprang grefve Dan upp
från sin älsklingsplats, chäslongen, och grep ordet.
»Du skall ingenting säga; jag skall själf göra det,
eftersom jag nu hör att flickan ändå utfört sin hotelse.
Grefve Dan gick häftigt af och an medan orden formligen
forsade öfver hans läppar.
»Du bör kunna begripa, att jag leddes omänskligt här de
två veckorna före jul, innan du kom hit, och kastellanens
eld-fängda dotter rakt af föll mig i famnen. Det var en rent
oskyldig liaison — hm! Och dessutom ber jag dig, Gudrun, betänka
att den ägde rum innan jag lärde känna dig, och under det
jag gick här fastkedjad vid en barnunge, likt en hund vid sin
koja ... Nej, låt mig för all del tala ut! Nyårsnatten hotade
hon säga allt för Ada, om jag icke beviljade henne — Tina —
ett samtal i biblioteket. Hon kände till tapetdörren i lilla trap«
pan. Och i mars hade hon upptäckt vår — din och min för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
