Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndsamt nedtaga sina vid stranden upphängda nät, nådde ej
den vrå, där den lilla gruppen slagit sig ned för att njuta af
den egendomligt vemodiga aftonstämningen öfver hafvet och den
gamla staden,
»Undrar ej på, att målare och diktare söka att finna stoff
här», yttrade en ung stockholmare, i det han tillknäppte sin
som-maröfverrock. »Man frestas nästan själf att dikta något riktigt
romantiskt i den här gamla kyrkostaden eller här på ön.»
rDiktav, upprepade en äldre man med detta egendomliga
tonfall, som röjer gotländingen. »Kände du blott till det forna
folklifvet på våra kuster och så ägde förmåga att återförtälja de
gamla tilldragelserna, skulle du få rikare stoff än någon
diktares fantasi skapat.
Från min tidigaste barndom har jag till exempel ett dunkelt
minne af en gammal präst, som ansågs ha blifvit tungsint till
följd af olycklig kärlek i sina yngre dagar. Han dog vid hög
ålder, under min första skoltid. Mina föräldrar talade sedan
ofta om honom, ty han var en släkting till min mor, Prästen
hade ock utsett henne till arfvinge af den ringa kvarlåtenskap,
som fanns efter honom. — Men där låg något mystiskt öfver
det sätt, hvarpå min far och mor talade om den aflidne. Vi
barn märkte, att de visste mer om orsaken till den gamles
tungsinthet, än hvad ryktet och de själfva förtäljde, och detta göt
ett romantiskt skimmer öfver hans minne. Ett visste vi med
säkerhet, och det var, att han i sin ungdom idkat diktkonst och
skrifvit flere smärre berättelser, men att han så kommit att
upp-lefva något, som ingifvit honom ett slags fasa för alla diktade
tilldragelser.
En dag, kort efter det jag tagit min studentexamen — min
far var då död och mina äldre bröder ute i världen — upptäckte
min mor, att jag försökte skrifva vers, och det gjorde nästan
samma intryck på henne, som om hon sett en ärftlig sjukdom
gå igen i mig. Och då, »på det jag ej måtte taga min gåfva
fåfängligt», som hon sade, öfverlämnade hon till mig ett m anu
-skript, skrifvet af den gamle, tungsinte prästmannen. Det
innehåller nyckeln till den hemlighet, som fördvstrat hans lif,
men framställer äfven en bit af den kulturhistoria, som är
folkets egen, och utgör en naturlig fortsättning af äldre tiders
tänkesätt och däraf följande handlingar; ty i berättelsen synes
nogsamt, att blott de däri handlande personernas namn äro dik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
