Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade och att författaren med ängslig noggrannhet undvikit att
närmare beteckna skådeplatsen för de händelser, han omtalar.
Man förstår lätt, då man läser manuskriptet, att prästen på detta
sätt sökt befria sig från sina mörka tankar och sjukliga syner;
om han lyckats däri, är en annan sak.
Emellertid innehåller manuskriptet äfven eu bekräftelse på
de gamla sägner, som förtäljas på vissa af öns kuster, och må
därför gärna offentliggöras.» —–––––
Manuskriptet.
Här finnes i Sverige platser, där befolkningen sedan
urminnes tider utgör ett slutet lag, som ej tål något främmande
element bland sig. I dessa samhällen gifter man sig naturligtvis
inom släkten och socknen, så att den ene individen är så lik
den andre i utseende, sätt, tankegång och äfven klädedräkt, att
eu främling har svårt att finna det personliga i denna allmänna
typ. I min barndom såg jag på en af Skånes kuster ett dylikt
samhälle, där befolkningen i allt var olik nåjdens öfrige
bebyg-gare. Grefven på ett närbeläget gods antog, att denna undersätsiga
allmoge med sitt kolsvarta, raka hår, svartbruna ögon, gulaktiga
hy och besynnerliga dräkt, härstammade från veudiske sjöröfvare,
hvilka här slagit sig ned och blifvit bofasta. Senare har jag
på en af Danmarks öar funnit samma folktyp, om hvilken man
sade, att den hade haft vendiske förfäder.
Men hvarifrån kom ursprungligen den här typen? Eller
hur har det gått till, att bär på en jordremsa i Östersjön bor
en befolkning, som både till utseende, sätt och karakter är så
olik Gotlands öfriga innebyggare, som hafsmåsens plumpa kropp,
läte och flykt är olik dufvans ädla former, lätta vingslag och
vemodiga kuttrande?
Dessa grofhuggna stenhårda ansikten — det ena så likt
det andra, som dragen i de egyptiska bildstodernas anleten, och
hvilka skulle synas lika orörliga som dessa, om ej roffågelns
spanande, oroliga blick gåfve dem lif — bafva de under
tidernas lopp utbildats till följd af de inbördes äktenskapen samt
under trycket af en karg natur, ett farefullt lif, i förening med
en trång, andefattig tankegång? Eller har icke denna samman*
filtrade släkt ursprungligen utgått ur en från fjärran, ännu
kargare strand kommen vikingaflock, som här tagit sig land och
kanske långt fram i tiderna blott lydt sina egna lagar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
