Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Peder.
K
otsbåten skar igenom de lätt kullriga vågorna
med ett mjukt fräsande ljud, »Noaks ark»,
tecknad af fina, hvita skylinier, stod i öster med
en lysande stjärna i förstäfven, sommarhimlen för öfrigt skyfri
med svagt blinkande guldpunkter på den mattblå bottnen.
De två föregående dagarne hade Gotlandsblåsten hvilat
kanske blott för att hämta andan eller kanske för att möjliggöra
•en segelfärd till de mystiska Karlsöarne. Dessa lågo nu bakom
oss, kala, med blott ett träd, sträckande sina sammanvridna grenar
upp mot himlen, likt en stackars skeppsbruten, som bönfallande
ropar om hjälp och räddning under ensamhetens fasor. Brant
■och skarpt höjde sig ökanten ur hafvets blågröna djup, som en
jättemur. Med gigantiska teckningar, med fantastiska skuggor
•och dunkla färgspel, illustrationer till urvärldens historia, reste
•den sig, fängslande öga och fantasi med magisk makt.
En ljus strimma — en handfull solstrålar, som glömt sig
kvar i någon af klippmurens brokiga remnor — dallrade invid
-öns rand, där slagskuggan ej hade makt öfver hafvets
färgskiftning; lotsen pekade mot denna darrande glans.
»Det ftr återskenet från Viebyguldet, hvilket Valdemar
Atter-8om pris vid stadens brandskattning», sade han med ett
«keptiekt småleende. »Skeppen, med det gyllene rofvet till last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
