Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgiogo vid Karlsöarne, förstår herrskapet. Dykare ha försökt
att upptaga skatten, som i lugnt väder synes — liksom i afton
— men djupet är dem för mäktigt det trycker för svårt. —
Nä-ä;» fortsatte han, jämkande pä skotet, »det vill allt oxar till
nu som i forna tider, för att få bukt med guldkalfven.» Han
skrattade tyst ¿t sin idéförbindelse och tilläde: »Tvillingoxar skal)
det vara, styfva nackar, hårda pannor, lika sinnen, ingen
reflektion, intet snack, så går det.»
»Farbror berättar alltid sådant där på sitt eget vis», ljöd
det halft i nöje, halft i förtretad ton borta från lotsens
brorsdotter.
»Pass på rodret, flicka! Ser du ej fyren från Hobergetr
Med litet mera vind kunna vi snart få se Hobergsgubben ligga
och kika ut öfver sin sängkammare nere i kalkberget vid stranden.
Därinne hålla för öfrigt fåren hus, ta emot besök af resande ocb
äro stolta öfver deras visitkort eller inristade namnteckningar på
nätta kal k stensflisor. Hobergsgubben har tappat näsan af pur
förvåning öfver — fåren, och fyren — jag menar den som lyser
uppe från Hoberget — söker förgäfvcs sprida ljus öfver
sängkam-marhietorien–.»
»Farbror menar den historien om Hobergsgubben s
fadder-gåfva till bonden,» afbröt lotsens unga brorsdotter hastigt.
»Naturligtvis. — Inte låser en hygglig lots de nya roman’
historier, som studenten, bror din, lånar hem från Visby». Han
skrattade sarkastiskt, då flickan hastigt vände bort hufvudet.
En tystnad uppstod, som kändes tryckande.
Sd började lotslärlingen, Erik, sakta gnola visan om herr
Peder, som »lät bygga sig ett skepp, som var nytt och kunde
gå på både vatten och på land.»
»Ahå, Erik, styr du åt de farvattnen!» sade lotsen
godmodigt, och han uppstämde själf versen:
»De sju kyrkorna hafver jag röfvat,
do klosterna liafver jag bränt
och mången ädel, skön jungfrus
bads heder och ära bortskämt.»
»Snfille farbror förderfva ej den sägnen genom» — hon
dröjde tvekande med slutordet.
»Sjömansfilosofi, vill hon säga», afslöt lotsen meningen.
»Men har du satt nyckeln i sågenskrinet, så får du allt lyfta upj>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
