Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande natt sof Dedekind i sängkammaren, men vid
midnattstid väcktes hans hustru af ett ångestrop och skakade lif i
mannen, som vred sig och kved i sömnen. Han talade ej om sin.
drömsyn, men frun förtäljde att hon drömt så ljufligt, ända till»
hans rop väckte henne. Hon hade hållit en liten son i sin famn;.
Peder hade hon kallat honom, och han var så lekfull, smeksam
och mjuk som en kattunge.
Därpå talade hon om några underliga, magiska råd, skrifna.
på tyska, som hon funnit i den skeppsbrutne lärdes kjolficka —»
»I den brokiga kvinnokjorteln — Mer åt lovart, Erik, ser
du ej hvirflen öfver grundet!»
»Nästa dag skulle återstoden af muren bortföras, men då
kyrkklockorna denna afton, det var lördag, ringde till heligmål,,
återstod ännu några famnar af det bäst bibehållna murstycket.
Bönderna gingo hem, men Erik och Dedekind stannade
kvar, och medan klockorna ringde in helgdagen, vroko de ned
den ena stenflisan efter den andra.
Erik uttalade en förmodan om, att herr Peder varit
en-gammal gyckelmakare, som läst efter eget behag i pergamentet;
husbonden anslöt sig till samma mening, under det kalkgruset
rök och stenarne föllo med brak för järnstängerna.
Klockorna ringde ännu, når de två skyndsamt buro eiv
bronskista in i prästens kammare.
Altarkärl, monstranser och kvinnosmycken fyllde kistan^,
men mest häpnade Erik Segelin öfver något, som likuade en
silfverhandske, prydd med armband af guld och knappar af ädla
stenar. Han stack in sina två fingrar däri och drog fram ett
smalt ben ur tumfingret.
Prästen förklarade, att det var en relikgömma, som
förvarat ett fingerben af något helgon.
Erik låtsade ej bry sig om reliken, men då prästen
sysslade med dyrbarheterna, stack den förre fiskaren fingerbenet i
sin tröjficka och lofvade så obrottslig tystnad med hela fyndet,
på det Dedekind ostörd skulle få tid att utvälja de fjorton fattiga,
hvilka skulle göras till rikt folk genom att dela skattens
blif-vande penningevärde.
Men under söndagen såg kyrkfolket det murade
tomrummet i murresten, och genast blef där hviskadt, att prästen och
Erik stulit en penningekista och att man nu förstod orsaken,,
hvarför muren med så stor ifver skulle rifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
