Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-och högsta klitterna afteckna sig ett par mörka gestalter i
kraftiga linier mot den blå himlen. Det är ett par kvinnor, iklädda
den egendomliga fanödrägten, men där de nu stå, orörliga och
spejande utåt hafvet, se de ut som ett par bildstoder af vikingar
i »kofta» och vingprydd hjälm, ett par gengångare från nordens
sagotid.
Nere mellan klitterna var det lugnt, och inom dessa
naturliga hägnader stod kornet kort i strå med fullmogna, tunga
~ax. Människotomheten kändes ännu mer tryckande här nere,
där de små tegarne hviskade stilla om människoflit och
männi-hopp, som åro starkare än storm och våg, men ljusare än
solblink. Och marhalmen, som spände sina fina, starka rottrådar
kring de glidande sandvågorDa, i det gräsen böjde sig, döko
■och reste sig igen, når stormen for förbi, förtäljde trons och
kärlekens lifssaga.
Där stranden sluttar sakta ned mot hafvet, ligger en by.
Oårdarne och husen stå breda och sammanbyggda, skyddande
hvarandra och de små trädgårdsanläggningarna, hvilka senare
genom stormens försorg för dagen fått ett gråpudradt utseende.
Vågen ned till byn är ett sandhaf, där hvarje fotspår i det
glödande stoftet utplånas innan ett nästa aftrvckes.
Nu kom stormen dansande och dref före sig små sandmoln,
■som lade sig öfver hår och ansikte, medan det tillika kännes, hur
•det varma, torra mjölet rann in i skorna, fyllande hvarje litet
tomrum, tilta foten satt där som fastgrodd.
Glada barn, pojkar i lätta dräkter och med solblekt hår
•och små flickor, som ännu ej fått anlägga fanödräkten med de
tunga, tätveckade kjolarne och den hjälmlika, höga mössan, åkte
kälkbacke genom att glida på ryggen ned för hvitskimrande vall,
•och det med en fart, så att den mjölaktiga sanden omgaf dem
likt en eky.
Annu en grupp klitter, och så synes en rad varelser dyka
upp och ned i ett kornfält. Bjärta, högröda och gröna färger,
blandade med djupt svarta eller mörka, afsticka starkt mot det
gula kornet; det är, som såge man en rad af sagans väldiga
fåglar tråda sin fabelaktiga dans i solens klara, skarpa ljus i stället
för att därtill välja det blida mystiska månskenet.
Det fantastiska i denna tafla försvinner ej, då man kommer
■den närmare; det år blott en annan form som den då antuger.
En rad kolsvarta helmasker med etora ögonhål dyka upp
ur kornet och öfver masken sitter en röd, blårutig hjälmlik mössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
