Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hög som cn sockertopp och med två vingformiga snibbar öfver
pannan. Tftt och fast sluter sig tröjan kring kraftiga
kviDnoarmar, halsduken ligger stadigt kring hals och nacke. Tung,
veckrik, orörlig, som skuren i trä eller mejslad i sten, faller
kjolen ned till smalbenen, hvilka åro beklfidda med svarta
yllestrumpor, som lämna fötterna bara.
En stund stodo dessa maskerade kvinnor upprätta, tystar
stumma; ekäroraa i deras solbrynta händer glittrad® och
gåfvo-solblink; så dök den ena gestalten efter den andra ned i kornet,
och eandrefveln liksom sköts för, döljande den fantastiska taflan.
Nere vid strandbrädden syssla sjömansklädde män kring ett
nytt fartyg, stäldt ppå bädd», färdigt att glida ut i hafvet. Men
nu tyckas de långa böljorna med «ina hvassa, hvitgrå kammar
hafva lupit sig trötta mot sandku6ten. Där låg nu en blandning
af tröghet och envishet i deras anlopp. Den främsta i ledet tog
språng, men kom cj så långt hon ämnat, sög sig i stället fast i
sanden, som om den velat mätta sig med den, men måste dock
genast släppa taget och rulla tillbaka. Den nästa försökte
detsamma men nådde ej fullt så långt fram som den förra; en tredje
och fjärde försökte sig med ännu mindre lycka, och allt mer och
mer blottades stranden.
Ebben hade inträdt. Sanden låg våt och fast, jämn som ett
golf, och de slingrande spåren efter mångfotade hafsdjur lågo
eom en i grågult vax inristad hemlighetsfull skrift. Här och där
sträckte sig en sjöstjärna i en vattenskvätt, snart uppsugen af
den giriga sanden, i hvilken sjöborren iörgäfvea sökte en fristad
eller en förklädnad. Sjömärken med kvast på • topp stodo likt
fågelskrämmor bland en barnflock, hvilken som en hop jublande
sparfvar slagit ned på den blottade hafsstranden för att söka
snäckor eller ock klänga upp i de där ute förtöjda båtarne och leka
strykande seglats på den torrlagda hafsbotten.
Vinden hade mojnat af, når solen led mot vester, inen
himlen började få purpurröda strimmor nere vid synranden, där
hafvet nu stod som en blank, blågrön kant nedanför den röda skyn,,
och öfver stranden darrade ett fint, rosenfårgadt skimmer.
Nu låg här ro och stämning öfver natursceneriet, en
stämning, som manade bilder ur människolifvet att stiga fram i
taf-lans förgrund.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
