Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nu, stod herr Holger åter för Bodil med syndiga ord på
ein faleka tunga.
Liksom förra gången hotade hon honom med den hvassa
skäran, men den vilde Holger fick syn på barnet, ryckte det
upp från marken och sporde, om hon ej ville köpa sonens lif
för det pris, husbonden satte på det.
Nu var det hon som såg, att spelet här gällde lif eller
heder — barnets lif eller moderns ära.
Gossen räckte gråtande sina små armar mot henne, modern
sprang till, Herr Holger tänkte blott ett och räckte kärvänlig
ut sin lediga hand, men denna fick ett hugg af skäran, så att
två fingrar nästan skuros of. Bodil ryckte barnet från den
fårade herremannen, som segnade ned för hugget, och springande
uppnådde hon sitt hem.
Bodils man återkom aldrig från sin fiskarfärd. En af herr
Holgers andre fiskare hemförde hans båt, som han skulle ha
funnit kantrad icke långt från stranden. Men ingen trodde på
•den sagan, ty fiskaren var en arg skalk och herr Holgers onde
medhjälpare i månget vildt anslag.
Aren gå, antingen de bringa sorg eller glädje, Bodils son
växte upp till en stark yngling och de skulle båda gärna velat
draga bort från herrgårdens mark, om de ej genom lag varit
bundna vid husbonden.
Det var jämt tjugu et t år, sedan Bodil satte det blodiga
märket på herr Holgers hand. På söndagen hade Bodils
systerdotter — Hella skall hon ha hetat — blifvit vigd vid en af
etrandbyns unge fiskare.
Måndagsmorgonen kom bruden sorgsen i håg tilL Bodil, ty
hon hade drömt si underlig en dröm och hon ville förtälja den
för sin moster.
»Mig tycktes», sade bruden, »att jag hade ett litet ljuft
barn i en vagga och att jag var så lycklig, 6om om jag varit i
himmelrike. Då kom flod, stormen röt och böljorna rullade stora
och tunga, bröto öfver vårt hus, ryckte till sig vaggan med mitt
lilla ljufva barn, samt förde det ut bland flytande spillror af hus
och bohag. Jag vadade, simmade, brottades med lefvande
människor, med döda ting och vilda vågor för att nå mitt barn, men
kunde ej få tag i vaggan förr än den med barnet strandade uppe
vid kyrkan på kyrkogården.»
När bruden tystnade och började gråta, nändes Bodil cj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
