- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
241

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ödmjuka tjänare, herr baron! Lycka till vackra vyer!»

Herre ooh tjänare försvunno snart ur hvarandrad åsyn.
Den förre fortsatte vandringen genom barrskogen, gick genom
en grind och förbi ett svedjeland, där potatisen stack upp kring
större och mindre stenblock och afsvedda trädstubbar, kom åter
in på en smal väg, där fur, gran och björk reste krona vid
krona, stam vid stam öfver stenblock, klädda med mossa och
blommande Linnea.

»Jaså, det här är då Skåne», mumlade den unge mannen*
»Duktig skog, och se där en aktningsvärd sträfvan att förvandla
gråsten till bröd — rågen ser ej så illa ut. — Men se, där ha
vi en präktig tafla! Den sjön är, på min åra, en juvel,
infattad i stränder af barr- och löfskog!» —

Han hade sprungit upp på en flat klipphäll, från hvilken
-en tämligen fri utsikt erbjöd sig öfver insjön, ur hvars glittrande
vatten nu och då cn fisk spratt upp i solglansen och med ett
«tarkt plaskande åter dök ned, medan ring efter ring skrefs och
utplånades på sjöns stilla spegel. Den unge mannen tycktes
frestas af taflan, men blott ett ögonblick, ty han sprang åter
nedåt stigen, som nu slingrade sig genom ljung och småskog.
Från en krans af björkar längs stranden, afbröt nu göken
tystnaden. Baronen stannade och räknade leende hans kuku, hvilka
slutligen ledsagades af ett allt lifligare fågelkvitter, liksom om
den ene fågeln efter den andre vaknat från middagsslummern.

»Jag är glad, att jag ej fått smak för jakt eller fiske»,
tänkte den unge mannen så innerligt nöjd med sig själf.

»Han sjunger, att jag skall bli döder i år;

— Om sommaren —

Jag känner mig icke döden att få.

— 1 himmelen år stor glädje.» —

Så sjöng nu en dämpad kvinnlig stämma nere vid stranden.

Baronen rynkade ögonbrynen. Han hade hoppats att få
vara helt ensam, ostörd af alla mänskliga varelser. Han var
trött vid sin egen och andras konversation där hemma på sin
af-lidne farbrors gode, hvilket så oväntadt tillfallit honom, och dit
han för fjorton dagar sedan kommit för första gången.

»Kanske det till på köpet är någon badande bygdens tärna
«om tvingar mig att stanna här jag nu är minst en half timme»,
knotade han.

Wigttröm, Frin Herrttåten och Bondgårdar. 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free