Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hun åhörde med föga blida känslor den kända visan till
slut, men måste dock tillstå att rösten var älsklig. Därpå
fortsatte han sin gång, utan att vidare bry sig om hvem eller hvilka
han störde; de skulle säkert skyndsamt draga sig till baka vid
den förnäme herms åsyn, förmodade han, ty han var redan va»
vid makten.
Nu skilde honom blott några alebuskar från nedgången til)
den tämligt brant sluttande stranden, men bakom dessa buskar
måste han åter stanna, nu för att för sig själf söka förklara den
dyn, han såg där nere vid vattnet.
En ung flicka, klädd i en grön kjol och en svart tröja, rikt
sirad med silfverspännen på bröstet och axlarne, samt för öfrigt
prydd med silfverknappar vid händerna och armbågarne samt
med silfverkors och kedjor kring halsen, satt på ett 6tenblock
med de bara fotterna i vattnet. Hon var sysselsatt med att fästa
hvita näckrosor i sin breda, högröda lifgördel, och på hennes knä
stod ett slags krona, bunden af gula och hvita blommor.
Under denna sysselsättning började hon åter pjunga samma
visa, starkt betonande det heliga namn, som förekommer i
sångens första vers, hvarunder hon skyggt såg åt eidoroa och bakon»
sig, utan att dock blifva varse baronen, som stod där uppe och
med stor förundran betraktade henne.
Flickan behöfde ännu ett par näckrosor, för att fästa i
än-darne på sin med guldspetsar kantade gördel, hon lyfte därför
den höga kronan från eitt knä och satte den på hufvudet, i det
hon begagnade det stilla, klara vattnet till spegel.
Det långa, ovanligt ljusa håret flöt upplöst öfver hennes
rygg och lyste i kapp med silfverprydnaderna på hennes dräkt
där nere i det klara solskenet. Halfförglömda sagor om sjörån,
och skogsfrun kringsväfvade mannen från »stora världen» och
drogo haDS sinne in i en magisk trollkrets. —
Med flätor af mjuk grön säf fäste flickan kronan på sin
hjässa, därpå lyfte hon omsorgsfullt upp sin sidenkantade kjol
och sitt låoga, blå, med silkesbroderier prydda förkläde, vadade
så, sakta sjungande, ut mot de hvita, lockande näckrosor, som i
stora flockar gungade på sjöns yta.
Med några hopp stod nu baronen vid stranden. »Flicka,
akta dig, där kan vara bråddjup!» ropade han.
Hon vände eig häftigt om, och han såg nu ett ungt, mycket
förskräckt ansikte med mörka ögon och ögonbryn — ett ansikte,
som stod i en underlig motsats till det ljusa håret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
