Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men med mitt ja. för se, hade jag ej sagt det, så hade
hon inte på villkor släppt mig in på festen bland herrskaperna
på herrgården.»
»Och nu skall du gifta dig med gubben?»
»Nej, skogsfrun narrade mor, så hon gick vilse i skogen
hela natten, och då jag i morse sade ifrån, att jag ej kunde ta
Skärviken — hellre går jag i sjön — så vill far och mor köra
mig ut och tjäna som vanlig piga hos prästens.»
»Nå, den där andre — Ele hette han ju —?»
»Han är bara sin fars dräng, han kan inte täuka på att
gifta sig.»
»Hör Agda, vill du blifva hos mig — Nej, jag menar hos
min kusin, fröken Helene? Hon skall resa till främmande land,
du kan få följa med henne.»
»Reser inte I med?»
»Jo, Agda, men—»
»Då bryr jag mig ej om något annat, ty på er litar jag
som på vår Herre. I reser ej från mig.»
»Jag skall då tala med dina föräldrar», sade han med osäker
röst. »Och se, hår skänker jag dig ett silfverbälte, som du kan
bära vid högtiderna.»
Med ett utrop af hänryckning fattade hon hans hand, för
att på öfligt sätt kyssa den till tack för den dyrbara gåfvan.
Han drog henne hastigt till sig, och med den sista af sina
vackra föresatser ännu kvardröjande och manande böjde han sig
ned för att kyssa hennes panna.
Men obekant med en sådan sed lyfte hon upp sitt hufvud,
såg honom hängifvet in i ögonen och bjöd honom sina friska
läppar, bvilka ban kysste i rusig förtjusning.
Då ryckte hon sig lös, slog händerna för sitt glödande
ansikte och lopp in i gården.
Bedöfvad och liksom solblind vacklade ban från de suöhvita
linneväfvarne in på den slingrande gångstigen genom den dunkla
hemlighetsfullt hviskande skogen och till baka öfver gränsen.
Hela följande dagen väntade Agda. att baronen skulle komma
och tala med hennes föräldrar. Hennes unga blod brann som
eld; hvarje fiber i henne trängtade efter honom, och det
svindlade för hennes ögon vid tanken: Jag skall följa med honom!
På något annat, mera eller ringare, tänkte hon ej. Hos
honom, det var hennes nutid, framtid — allt. Hon kände lust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
