- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
251

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*tt jublande ropa dessa ord till sin grälande mor och sin
svärjande far, men hon ville spara sig nöjet af att se, bur
skamfulla de skulle bli när ban, likt en sagoprins, kom, tog henne i .
handen och sade: »Agda följer med mig!» Tanken på
attföräld-rarne här hade det afgörande ordet, drunknade i den skyhöga
föreställningen om baronens makt öfver allt och alla.

Solen gled starkt mot vester, och ännu kom ban ej till
hennes hem. Kanske han väntade henne vid sjön. Hon
tryckte händerna mot silfverbältet, som hon spänt kring sin
midja under tröjan. Ingen hade ännu sett denna underpant
på, att ej allt, allt var en saga eller en sinnesförvirrande
dröm. »Mot sjön, mot stranden!o ropade hans gåfva, ropftde
allt, utom och inom henne. »Till stranden, till hoDom!»–

Vägen låg henne fri, hon gick ej, nej hon sprang framåt,
ty bedrogo henne ej de eldröda solstrålar, som nu och då sköto
fram ur det svarta molnet vid synranden, så låg han där vid
bukten.

»Hvad jag har väntat!» utbrast hon flämtande, med solljuset
rakt i ögonen.

»På hvem?» En starkt byggd yngling reste sig upp.

»Ele! — Jag trodde det var — »

»Baronen. Jag tänkte det just, ty jag råkade af en hän*
delse att se er vid blekplatsen i går. Stackars Agda!»

»Du behöfver ej stackra mig, om du hörde allt.»

»Jo, jag hörde. Du skall bli ett slags leksak för hans
friherrinna — och kanske äfven för honom på deras bröllopsresa.»

»Det är ej sant, han är ej gift!»

»Nej, men den 15 Juli står deras bröllop. Ser du, fröken
Helene har i dag talat med mig; hon vet att jag känner till dig.
Och det var just hon som gaf mig medel att vara borta och
lära mig något verkligt, när ni trodde mig ligga i dvala här
nere på sjöbottnen under isen, hvilket ni föreställa er att svalorna
göra. Fröken önskade, att jag ej förtäljde något om skolan, där
jag vistats under vintern; det är ett nytt försök till att gifva
allmogen någon upplysning och kunskap, och många förnäma
personer hålla det för skadligt att vi få lära tänka, ser du. Men
nu vill fröken bilda dig efter sitt eget hufvud, ty hon tycker,
att försöket med mig misslyckats, efter som jag ofta måste
motsäga henne i hennes meningar om oss bönder. Du skall bli en
fin piga, som, utklädd i din hembygds gamla allmogedräkt, ekall
förevisas i hennes salar och göra henne bemärkt pa hennes ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free