- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
265

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Cecilia? ...»

»Var snäll och sfig ingenting förr än jag sagt mitt, Erland.
Jag kom hit för att be dig om förlåtelse för en stygg tanke,
som jag hyst om dig, men som jag nn fått veta var en synd
emot dig. Jag trodde att du med falsk tystnad ville draga mig
in i det . . . det ... du hade kommit uti . . .»

»Jag trodde du kände det; din fader ...»

»Ja, Erland, nu har han sagt mig, att han velat att jag
ej skulle veta det förr än efter bröllopet. — Det var synd af
mig att tänka så illa om dig, Erland, och jag har ej kunnat
få ro i mitt gamla hem, jag skulle ej få frid i mitt nya hem
eller i mitt sinne, förr än jag bedt dig förlåta mig detta.» Med
stora tårar i ögonfransarne räckte hon honom handen. Erland
tog den ej, men lille Gunnar klef fram till Cecilia, lade
ar-marne på hennes knä, såg förväntansfullt upp i hennes ansikte
och hviskade: »Har du också ett äpple till mig i dag?»

Hon gaf ej akt på barnet, ty Erland sade samtidigt i hård
ton: »Ingenting att förlåta; ditt nya hem behöfver ej mista
husfriden för min skull.»

Cecilia förstod honom. »Erland, jag reser ju till
Amerika ...»

»Till Amerika! — Ar du från förståndet!» utbrast han
förfärad.

»Nej, men jag tror jag blefve det, om jag längre skulle
stanDa hemma. Ingen kan begripa, hvarför jag ej vill gifta
mig; friare upphöra ej att plåga mig; far år förargad, ty han
blir för min skull ovän med många af våra bondsläkter, och
värst år, att onda människor beljuga mig och förderfva mitt
rykte genom att beskylla mig för att ha tycke, än för en
tjän-8tedräng, 9n för en annan. Nu reser jag med prästfruns gifte
bror bort från . . . allt.» Hon satte handen för ögonen och
be-tvang med kraft den tåreström, som ville framvälla.

»Har du inget äpple, så kan du få ett af far, han har i
en stor tunna i källaren», hviskade lille Gunnar.

Utan att tänka på hvad hon gjorde, lyfte Cecilia barnet
upp på sitt knfi. »Jag har ej något äpple åt dig, men du skall
få något annat, en grann bok», hviskade hon för att bem9etra
sin rörelse, och då Erland vändt dem ryggen och stod och såg
ut på den öde gården, drog Cecilia upp en liten vacker
psalmbok ur sin ficka och sade sakta; »Den skall lille Gunnar gömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free