Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom alla göingar, hur allvarsam du än staller dig», sade hon
med ansträngning.
»En muntergök, nu när jag vet, att sorgen blir min lott!» —
»Tror du att S:t Olof kan hjälpa ditt onda?» afbröt hon.
»Det gäller ju ett försök. — Tror du han kan hjälpa ditt?»
»Jag söker ju blott för min lille bror och min mor.»
»Då har du ju intet hjärteve och kan ej förstå mig, och
dock har jag nu i fjorton dagar önskat att få tala en stund
med dig.>
»Har du sett mig förr?»
»Ja, vid er blekplats, där du låg på knä och spände ut
lärftet. Men du såg ej mig.»
«Icke den gången, men nu vet jag, att det var dig jag
såg, då jag gick förbi er vattenkvarn; du och en kvinna, det
var visst din mor, talade med en piga, som stod och gaf
hönsen mat.»
»En piga!» — Han vände sig häftigt bort.
»Er ladugårdspiga var det väl?»
»Ack, Dora, om du bara kände mina tankar»,
mumlade han.
»Det kan jag väl få tid till, du dör väl ej af din
hjärtsjukdom. Hjälp mig nu bara först med att fylla vatten på
flaskan här, det skall mor taga in för sitt bröst»
Han blef förvirrad öfver hennes sätt, liksom hon öfver
hans. Hon anade och han visste, att detta sammanträffande ej var
tillfälligt; hon hade redan hört, att Gren bedref ett annat yrke
bredvid urmakarens och satte finare hjul i gång än de tickande
vägg- och fickurens, som hängde i hans stuga, och nu förstod
hon hans ifver för denna färd.
Tyst förde Dora den halfsofvande gossen fram till källan
och tvättade hans ansikte i det undergörande vattnet. Ingel såg
sina föräldrar närma sig; det mod han arbetat upp i sin
kuf-vade sjal, brast som en bubbla för den invanda lydnadens stränga
tryck.
»Sen I inte att det blixtrar i sydost! Vi få skynda oss att
komma under tak», sade mor Boel. »Ingel, bjälp din far att
blöta ögonen, medan jag fyller kruset med vatten! Se där, tag
offerpenningarne och släpp dem ned! — Undrar om det är sant,
att där ligger ett nät på bottnen, som drages upp sedan alla rest
hem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
