Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon fick intet svar på sin fråga, väntade det ej heller,
utan bara talade för att dölja sin rädsla för det hotande
åskvädret.
»Skynden er förut! Ingel kan leda mig», sade Björn, då
offer och tvagningar voro undangjorda. Åter blef han efter de
andra, nu för att säga sonen sitt beslut.
»Du vet mina tankar, Ingel; ansenligare gifte, än hon, kan
du aldrig få, och om HallagårdBmannen och Björn Knutsson slå
sig i hop med sina sammangifta barn, skall det icke bli många
saker i häradet, som inte vi regera efter vårt goda behag.
Hittills bar jag varit den främste, ty Hallagården har legat för
fäfot alla dessa år den varit i den halfgalne herremannens våld;
det blir annan don under den rike slättbons händer, skall du set
Han är tystlåten och stillsam af sig, som folket är mest på hans
hembygd, men man tar ej Gunnar Nilsson, där man släpper
honom, aå mycket har jag hört på hans röst de två gånger vi
varit tillsammans, och jag har ej lust att krypa i vrå för någon,
om jag än felar på synen.»
»Men om hon e& ej vill ha mig?i> frågade Ingel och drog
tungt efter andan.
»Dig! Stoltare ungkarl får hon leta efter bland sina egn
Du är ju som en rank fur, slättboar likna torfstackar», småskrattade
Björn, i Du skall bara vara något mera göing och mindre slättbo
i tankedonet; detta går för trögt ibland och passar ej till ditt
yttre.»
Ingel svarade ej.
»Du blir nog en duktig bonde, när du får ditt eget. Jag
har lärt dig att lyda, för att du som husbonde må kunna
befalla.»
»Lydnaden kan ha vaiit så sträng, att den brutit
viljekraften, far.»
Björn stannade midt på vägen.
»Snack, bara snack», sade han, men tonen ljöd mindre
tvärsäker ån nyss. »Pilkvisten \äxer sig stork och sätter blad, om
man så böjer båda dess ändar ned i jorden.»
»Men det går ej med eken, far — »i
»Kom inte med liknelser! Du år ej för intet barn nf en
göing och en slättbo; jag tänker du ärft godt timmer från både
far och mor. Nu skall du vakna upp, du är ju myndig och fri.
— Kors, hvad det blixtrar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
