Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fri, far?»
»Ja, fri till att gifta dig, företåa», svarade Björn med
oskyldig min och fortsatte sin gång med raskare steg. »Jag har
skrif-tat Elsa; där har ju, till all lycka, ej varit annat An prat er
emellan, och hon vet, att den dag och stund hon lägger två
strån i kors för att hålla dig, kommer hon med sin sjuklige far
bort från min kvarn, hvilken de ju nu ha på goda villko«.»
»För det hon räddat mitt lif, ja — »
»Det är, pina död, så länge sedan, att det kan vara si och
så med den saken! Du var fyra. år, hon sju, du plumsar ned i
ån, hon nappar dig i bakbenet och drar dig upp. — Skall du
därför i all tid hänga henne i kjortlarne? — Tycke till henne!
— Ja, tycket faller ju lika lätt på en svinmolla som på ett lilje.
blad, men annat är att gifta sig med en piga —»
Piga! Detta var nu andra gången på denna morgonstund
han hört denna benämning på henne, hon, som sedan tre år
varit käresta, det kunde reta en sten.
Han knep samman läppame alldeles som modern, då hon
i sitt stilla sinne beslutat att följa sina egna vägar, och far och
son talade ej ett ord mera med hvarandra, utan sträfvade ifrigt
att komma under tak, innan åskregnet började skölja ned.
Efter detta sammanträffande vid offerkyrkan fortsattes
bekantskapen emellan de två familjerna. Det var dock egentligen
männen, som kommo till hvarandra, ty Gunnars hustru hade nu
galopperande lungsot, så att hon ej Itunde taga emot besök ai
mor Boel, och då Ingel ej ännu uppträdt som Doras friare, kunde
de två unga ej träffas utom vid kyrkan, där de blott togo
hvarandra i hand med ett: »Tack för sist.» Men planen till deras
blifvande äktenskap var färdiglagd af Björn och Gunnar. Det
unga paret visste detta.
En sällsam oro hade kommit öfver Ingel. Modern sade
träffande nog, att han var lik en å i islossningen; man kunde ej
af bans yta se, hvar det bar eller brast; om det skulle bli
öfver-svämning eller nytt ist&cke. Björn kallade honom en ung fåle,
som fått nycker framför den Ifttte statvagnen; man finge bara
hålla stadigt i tönunarne, så gjorde det ingenting att fålen reste
sig någon gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
