Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tog den bara för syns skull. — Har eljest vördsamt bud’
från Ingel Björnsson, 9m han får framställa sin hjärtliga
åstun-dto oro ett kristligt äkta förbund er emellan?»
»Men Gren dål Min mor dog Ju i natt; nu, just nu
rin-ges det själaringning för henne. — Åh, Gudi» Hon slog bida
händerna för ansiktet och kastade sig framstupa öfver den högt
uppbäddade sängen i gästkammaren.
»Det var en obeläglig tid för detta ärende, ifall det ej skall
tagas som en högre skickelse», sade Gren med andäktig röst.
»Odets hjul äro mänga och det ena griper in i det andra, pä det
verket måtte gå. — Nu får jag väl intet svar att bringa?»
»Visste Ingel, att det nu skall ringas? Svara mig på det 1» sade
hon häftigt.
»Jag har inte sett honom eller hans far sedan förra söndagen,
då jag åtog mig att gå ärendet i beläglig stund, och då kom det så för
mig i dog, att jag ej borde dröja längre. — Och så skulle detta bära
si underligt till; men det har ju inte något att betyda–»
»Vet Gren då ej, hvad man säger?»
»Somliga säga ett, andra ett annat.»
»Att man, antigen man velat eller ej, måste ta den, som
friar till en just som klockorna ringa ens fors eller mora själ
till himmelen», snyftade hon, borrande ansiktet djupt ned i det
mjuka sängboltftret.
»Ah bevars, då vore ju detta liksom om ödets finger ställt
leluadsuret i en beläglig timme! Ja, nu kan väl Björn göra upp
det nödvändiga med Gunnar på en mera behaglig timme. Blomman
tar jag inte med mig, Ingel tycker, att den är den vackraste jag
uppdragit. Farväl, god tröst i sorgen! Det var en lycka för den
bortgångna att slippa bort från alla plågor.»–-
Under sorgtiden talades ej vidare om giftermålet, ej häller
träffades det unga paret; men det var ändå en afgjord sak, att
trolofningen skulle firas i Mars, då det blef jemt ett halft år
sedan Doras mor gick ur tiden.
Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad
försvann, alla medtagande Ingela föresatser att ingripa i
händelsernas gång och rädda sin egen själ från löftesbrott och en annans
från bottenlös förtviflan. Så kom Mars med soliga dagar och
■styrkande luft; han ref sig ut ur de sugande tankarne, som malde
till stoft hvarje spirande hopp, hvarje lifsfrodig framtidsdröm.
Han skref till Elsa — detta ingick ej i hans fars förbud
Wigström, Från Herresäten och Bondgårdar. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
