Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Javisst! Ro, ro till fiskeskär, många fiskar få vi där!»
Och under det lärksången steg mot skyn, »ängsnärpan»,
ropade sitt »snärp, snärp» och gjorde sig osynlig samt viporna
utstötte sitt anklagande: »tjufven! tjufven!» och susade förbi i
låg fiykt, gingo barnet och den gamla människan på åkerrenarne
samlande in lejontand och molla åt nasse, tills säcken var full
och skymningen som ett fint flor insvepte det vida landskapet.
En stund senare lågo barnet och den gamla människan i
sparlakanssängens pösande fjäderbolstrar. Träluckan satt
fast-skrufvad utanpå stugans lilla fönster, men ett svagt månsken
silade sig in genom luckans utskurna hjärtan; i stugans hörn
pysslade de goda, osynliga vättarne och redde sig till brudfärd
genom rummet.
Somrar och vintrar växlade några gånger; ännu bodde
den gamla människan i sitt lilla hus, och de eggande farorna på
vägen dit voro desamma som förr; endast deras tjusningskraft
hade blifvit något starkare för Maria.
Men så kom en jul, en högtid utan att Pernilla Matsa
syntes på Hörsta, en julafton, då pigorna i köket talade
half-högt med hvarandra, undrande hur den gamla människan skulle
få det, dit hon nu kommit; de märkte icke, att Maria satt i
vrån vid den store pannmuren och krusade papper till sina
egna julljus.
»Ar den gamla människan nu blifven dödad?» for flickan
upp i skräck. »Hvem har dödat Pernilla?»
»Stolliga tös, som sitter där och lyse!» utbrast köksan. »Nå,
hon skulle väl en gång få veta det. Den gamla människan har
låtit narra sig från hus och hem för att flytta långt katten i
våld in i ett annat landskap till sin nygifte son.»
»Så du narras, Karin! Pernilla har ju aldrig varit gift
och kan därföre inte ha någon son.» Maria var helt bestört
öfver kökspigans förmenta osannfärdighet. »Du skulle riktigt
skfimmas att ljuga så för mig, och det på själfva julafton!»
»Var nu inte dum, Maria! Gossen är icke äkta, därför
kunde hon icke ha honom hos sig; hans–»
»Karin, passa på grötgrytan och prata inte!» ljöd
hushållerskans varnande stämma inne från handkammaren.
»Akta? Gick färgen af barnet, då Pernilla tvättade det?
Kunde då inte den gamla människan haft vett att tvätta barnet
i kastanjelut! Du skall bara inte skratta, du Karin, ty jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
