- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
330

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvättat min dockas hår, som är af brunt silke, och hennes oäkta
sitsklädning i bara kallt vatten, som stått och dragit på krossade
kastanjer, och inte en smula hår eller tyg miste färgen. Men
jag kan hvarken få tvätterskan eller dig att försöka med den
luten.»

Flickan var nu så upptagen af sitt senaste tekniska rön,
att hon glömde frågan om den gamla människans
familjförhållanden. Tårarne bröto fram, då hon såg Karin, pionröd af
undertryckt skratt, häftigt vända ansiktet bort mot grötgrytan,
där äfven julgröten tycktes ha fått en skrattparoxysm och hoppade
i kapp med Karins breda skuldror.

»Det är i alla fall sant om kastanjeluten, man kan i den
tvätta utan tvål och såpa!» utbrast barnet högt gråtande.

Modern kom ut. »Har barnet fått veta, att Pernilla har
flyttat?»

Karin befriades från svaret genom Maria, som klängde sig
fast vid modem: »Mor, mor, är det sant? Eller — nej, någon
har dödat den gamla människan!» —

Uppfinnarens harm och sorg öfver världens otacksamhet
och tvifvel på upptäcktens värde, sköljdes bort i den heta
tåre-flod, som barnet denna julafton gråt öfver förlusten af sin egen
gamla vän i den gamla kojan, dit hon nu aldrig mera skulle
eta sig fram genom äfventyr och faror.

Den gamla människan hade verkligen, trots alla hennes
vänners varningar, flyttat till sin son och svärdotter. Vägen till
hennes nya hem var, med den tidens samfärdsel, alltför lång,
att hon ens kunde tänka på att få besöka sin hembygd, och
någon direkt affärsförbindelse emellan denna bygd och den nejd,
hvari hon nu bodde, fanns icke, så att hon icke heller kunde
hysa hopp om att få besök af någon bland sina gamla vänner.

Men hvartannat eller hvart tredje år kom bref från Pernilla
Matsa till Hörsta, underliga till formen både utan och innan,
långa, smala, grofva halfark, fullritade med 6tora, sneda
bok-etäfver och ännu snedare rader, alltid 6krifna efter ett och samma
formulär:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free