Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den enda förändring i Steinerz’ lefnadssätt var, att han då
och dåaftecknade en trädgrupp eller någon af bergets grottor.
De båda damerna tecknade ifrigt, men voro nybörjare,
försäkrade de båda två, och så föll det sig helt naturligt, att de
tre dilettanterna snart bildade en grupp för sig själf.
Det dröjde dock ej stort längre än en vecka, förr än
badsällskapet med en viss välvilja antog, att Steinerz förlorat sitt
hjärta till lilla fröken Anna, och detta var så mycket mera
tillfredsställande, som det ej hade undgått någon, att den gifta
damen allt ifrån första stunden formligen hade insvept den unge
mannen i lågan af sina djupa, blågråögon.
Hade hon ej varit gift, så — ja då skulle det säkert
varit ute med honom, ty ibland rent af bleknade han under denna
eld. Det hade man märkt.
Alla tre foro gärna ut med Halverson i hans storbåt;
stundom utgiorde mor Helena femte personen i laget, och sedan
första gången hon var med på segelfärden, förstod hon, att
Steinerz och fru Klara voro gamla bekanta och mera än
vänner, samt att fröken Anna blott var ett slags förkläde för
den gifta kvinnan.
Harmen kokade i den hederliga hustruns sinne, och likt
två blanka spjut korsades damens och fiskarkvinnans blickar
bakom den unge mannens skuldror. Han märkte det ej.
En dag seglade detta lilla sällskap tvärs in öfver
Skelder-viken till Engelholm. Det blåste en frisk vind; fru Klara
tycktes vara rädd, tryckte sig hårdt intill Steinerz, som under
skyddet af en rundskuren kappa lagt armen omkring hennes midja.
Båda voro de så försjunkna i hvar andra, att de häftigt ryckte
till vid en kärf hostning bakom dem, där mor Helena satt vid
styret.
»Med förlof frågadt, kommer inte fruns man hit till Arild i
sommar?»
Fru Klara rätade sig hastigt upp ur sin vekligt
samman-ejunkna ställning. »Min man? Nej, visst icke.» Hennes ton var
hvass, nästan gäll. »Madam Halverson är för god, som
intresserar sig för mina angelägenheter.»
Steinerz drog sakta armen till sig, och det var förgäfves,
att både fiskarhustrun och fru Kiara sökte hans blick; ögonen
voro envist fästade på vågornas krusiga kammar. Men fiskaren
och hans maka vexlade ett mycket sägande ögonkast, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
