Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga frun midt i synen, hvad jag tänker om en sådan hustru!
Hon ser mig ut till att kunna löpa från en man, så fort hon
får öga på en annan.*
Steinerz svarade ej. Halverson var oåtkomlig; han kände
inga andra lefnadsregler, än dem samvete, heder och hjärta
före-skrifva. Sällskapslifvets antagna bruk och sedvänjor voro honom
obekanta, och om han äfven lärde känna dem, skulle de för
honom vara betydelselösa aftal.
Och den solbrända hustrun, som så lugnt och säkert skötte
båtens roder, hon kände säkert ej mera än en benämning på
den hustru som utan andra skäl än — Ja, hvilka voro egentligen
Klaras skäl att bryta sitt äktenskap?
Anda tills i dag hade han trott på en himlastormande
kärlek, som har rättighet att sprida sorg, olycka och vanära
öfvar många, på det att två må en tid kunna berusa sig af lyckan.
Men nu?–
Hvad var det då, som förändrats? Klaras kärlek var det
ej; den hade i dag haft samma »friska sinnlighet» som hittills*
och ända tills nu haft samma rent af döfvande välde öfver honom.
Var det hans eget vaknande frihetsbegär, som verkade
misstämningen inom honom? Nej, han kände hvarken håg eller lust
att bryta sitt förhållande till Klara. Om aderton månader eller
så voro de väl som man och hustru på väg till Paris och Italien,
och då var också hela den mindre trefliga delen af komedien
utspelad. Det var sannolikt skuggan af denna kommande skandal
jämte reaktionen efter flere veckors ostördt kärleksrus, som nu
i Klaras frånvaro gjorde sig gällande. Troligen.–
Men medan han satt och stirrade ned i hafvet, där spridda
trådar af hafsgräs och knippor af sammanfiltrad tång gungade,
var han medveten om, att han sökte glida öfver de skär, som nu döko
upp i hans innersta hjärtedjup, och han tyckte, att strålarne
från två varma, redliga ögonpar lyste upp därinne för att —
bärga hans framtid och själafrid.
Intelligensens högmod reste sig tiJl kamp mot dessa okunniga
människors brutala dygd; ett par ord och ett öfverlägset leende
skulle binda den bondsluge fiskarens tunga; en blick och en
enda rörelse af den fint bildade mannens hand vore nog för att
anvisa fiskarhustrun hennes rätta plats. Steinerz kastade
hufvu-det stolt tillbaka, vände sig om på den smala toften, mötte mor
Helenas blick, full af en onämnbar ömhet och med en sorg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
