Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde hans ögon fuktiga, då han såg den länge återhållna tår,
som nu droppade tuDgt ned på hennes starka, bruna hand.
Dftr talades ej ett ord mera i båten, ftn de som man och hustru
utbytte rörande seglat6en.
Ett par blåsiga och regniga dagar tvungo Steinerz att välja
emellan fiskarfolkets sällskap och umgänget med det lilla
badsällskapet; han föredrog att stanna den mesta tiden hos
Hal-versons.
Klara och Anna voro ännu frånvarande, och med en
pinande klarhet förstod Steinerz, att denna förlängda frånvaro var
afredd att väcka hans längtan.
Och denna längtan ville ej infinna sig, det tjänade till
intet att söka föra sig själf bakom lju9et. Den heta lågan var
släckt; den skiftande, skimrande bubblan på lyckobägarens rand
hade brustit, och de stänk, han fått i ansiktet därvid, kändes så
otäckt jolmiga.
Mor Helena var vid samma ålder eom Klara och barnlös
som hon; mannen var fyra år äldre. Steinerz fick ett plötsligt
intresse för detta äktenskaps samlif och upptäckte lätt den djupa
underström af hängifvenhet., som uppbar den starka plikttrohet,
hvilken förefallit honom så erbarmligt småaktig och
tankehäm-mande. De hade få intressen utom sitt eget dagliga lif, dessa
två arbetande människor; men hade väl han och Klara
intresse-rat sig för något annat eller mera än sin egen lidelse?
Han tyckte, att svalget emellan honom och fiskarfolket på
ett märkligt sätt började fyllas; han behöfde ju nu blott kasta
ned sina ståndsfördomar och sitt bildningshögmod, så fylldes
klyftan till randen.
När han satt overksam och betraktade dessa arbetsmyror,
sökte han föreställa sig denna vackra, brunetta hustru gripen af
kflrlek till cn yngre man, och undrade, hvad följder en sådan
lidelse skulle medföra för de båda makarne. Men de visste
troligen ej det ringaste om passionens hvirflande malström; de voro
ett par väl inkörda arbetshästar, som drogo jämt framför lasset,
ingenting vidare.
Då gled mot hans vilja scenen i båten fram. Han hörde
ännu stålklangen i mor Helenas ord:
y>Karlvantar tar hafsfrun helst.*
Fiskarkvinnan kände således, hur stark och härdad viljan
måste vara, når sirener lockade. Hade Halverson haft erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
