Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skuggor öfver skogsstigarne, förrän Klara, i stället för att skämta
och jollra med den ^humoristiske bafamannen», skyndade att med
feberaktig ifver taga plats vid den unge världsmannens sida, och
det hon hade att säga honom, lät dem båda rent förgäta sina
tre kamrater.
Halverson nyktrade till vid ett hugg af svartsjukan.
»Fördömda häxa, som inte en gång skonar en ärlig kullabofi skare !i*
mumlade han i sitt bruna, krusiga skägg. Helena började ana,
att hon och mannen blott tagits med »för skam skull», och att
hela färden varit planlagd, för att Klara skulle få vara ostörd
tillsammans med deras hyresgäst.
Det förnedrande uti att ha låtit narra sig till att blifva
medhjälpare i något sådant, framstod klart för de båda makarne
och väckte deras harm såväl mot Klara och Steinerz som mot
Anna, fastän både Helena och hennes man efter en stunds
besinning frikallade den unge mannen från annan skuld än att
villigt följa frun9 lockelser.
»Jag tror vi helt regalt vånda om med vår kaöeplunta,»
föreslog Helena och tvärstannade, »och låta henne förstå, att
vi ej äro några regala flundror, som trodde, att hon höll oss för
människor och likar! Nej, flat är jag, det medgifves, men ett
sådant flundrehufvud är jag ändå inte.»
För första gången kände fiskaren något af detta djupa
klasshat, som blott behöfver en fläkt af öfverklassens tanklösa
ringaktning för att blossa upp.
Anna Nerfält, som själf tillhörde den tjänande klassen,
anade och förstod en del af det, som rörde sig i det hederliga
parets sinne. Men hennes falska ställning gjorde henne rftdd,
och med en framstammad förklaring, att hon ville söka efter
ätbar svamp, drog hon sig längre in i skogen.
Och stormen kom med starka vingslag från h af vet,
brusade fram genom trädkronorna, men ingen af dessa fem
människor aktade på den mäktige orgeltonen; där var ännu starkare
atorm i deras hjärtan, en hvirfvel af lidelser, som bröto mot
hvarandra.
Då Halverson och hans hustru kommo fram till
bergsstupet, sågo de Klara i vild ysterhet springa ned för en
sluttning, som på ett enda ställe för ner till stranden, där en af
klippgrottorna är omdanad till en kammare och försedd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
