Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mor Karna hade blifvit bra i sitt värkande ben
efter den färden.
»Det är en lång väg härifrån till Sankt Olofs församling
och kyrka«, tänkte Tora, dä sam manringningen till gudstjänsten
slutat, utan att Harald Holm syntes till bland kyrkfolket. »Men
dit måste jag dock fara i år, om jag än nödgas taga med mig
Elsas systerdotter», fortsatte hon i tankarne. Så spratt hon til
vid ett plötsligt uppdykande minne: Hennes egen mor hade ju
på förra årets vallfärd gjort ett löfte till Sankt Olof, att näste
Olofsdag sända en annan sjukling till hans kyrka, om hon själf
blef botad! — »Men hvad skall far, Jon och Esbjörn väl säga,
om jag far dit? Jag, som hittills alltid hållit med dem emot mors
öfvertro, blir ju själf vidskeplig! — Hon smålog åt sig själf nä
hon satte sig i kyrkbänken, men hennes beslut stod dock fast
Hon skulle taga med sig Visp-Lisas pojke; han hade spasmer
gom doktorn ej rådde bot på.
Och under det Tora tämligen förströdd satt i kyrkan, for
Ilarald Holm med tungt sinne på järnväg till den fabriksstad
där han tills vidare fått en anställning i en ansedd
tidningsredaktion. Han hade nu, sedan han aflagt sin fil. kanditatexamen,
fattat en afgjord motvilja för att trängas med de många som
söka utkomst vid skolorna; han drömde i stället om, att som
tidningsman kunna verka kraftigt i upplysningens tjänst och
så slog han sitt första stora slag mot den hemska ambulitoriska
fattigvården, sådan han kände den från sin egen hembvggd.
Och detta bade nu för alltid skilt honom från alla dem
som förr hållit af »skomakarens lärde Harald.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
