- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
374

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Å. prästen förhindrar t iil ändå inte folk från att ta ett
par flaskor af läkevattnet med sig hem!» utlät sig en harmsen
karlröst i småländsk munatv. Han kan ju sjfilf fiska upp
betalningen hår på källbottnen, dar ligger ju ett nåt, vet jag.»

»Det lär vara en ung nådåre-präst; han hör te de lärda,
som rakt inte vill veta af att sjukdomar kan botas af andra än
exainerade doktorer. Han tror inte, förstås, i sin lärdom, att de
underbara Herrans botemedels-vägar, som våra gudfruktiga
förfäder begagnade, ega någon kraft», svarade en välklädd
bondgumma på trel le borj^n ej dens halfdanska tungomål. »Yi få nu
bida te kyrkvärdarne begärt kyrknyckeln, som pastorn tagit i
eget förvar."

Samtalet tystnade tvärt. En ung herreklädd man stod
plötsligt vid randen af källan, utan att någon sett honom komma.

»Pastorn vill väl ej ta emot kyrkvärdarne så här i tidiga
morgongryningen. I slippen nog inte in i offerkyrkan i dag,»
sade han högt med en pröfvande blick på sjuklingsflocken.

»Vi ska dit in och det i soluppgången, det lofvade
kyrko-värdarne mej i går afae!» ropade småländingen energiskt och
trädde fram i förgrunden. »Jag har rest långa vägen hit med
bud och offergåfvor för många, som inte kunde komma hit, och
förrn en bedt i kyrkan och rört vid Olofs eilfveryxa, båtar det
visst ej te något att komma te källan och tappa vatten på
krusen, vet jag.»

»Prästen rår inte oro kyrkan; kvrkovfirdarne kunna bryta
upp dörren, om han tredskas», sade en halfblind karl på
blekings-dialekt.

»Där te ska inie fattas dem hjälp, tänker jag! Se där på vägen
kommer en vagn te full med folk och flere, som kommit i natt,
hålla nere i byn», sade småländingen med en trotsig blick på
»speja-ren», som han i sitt sinne benämde den unge herreklädde
mannen, Harald Holm.

»Just hvad jag sade pastorn i går afton!» mumlade
Harald Holm för sig själf — »Att bara trampa ned gammal ärfd
tro och förfädernas sedvänjor duger ej, rötterna bli kvar i
folket och skjuta nya skott, kanske i nyare former, men möjligen
ännu mera hindrande för upplysningen, än de gamla.» Han
yände sig om mot sjuklingarne, lyfte höfligt på hatten och tog
vägen upp mot backen, på hvilken S:t Olofs gamla kyrka bjärt
aftecknade sina hvita murar mot den bakom liggande skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free