Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toste sansade sig di en smula samt gick till och med fram
och ville hjälpa upp Nils; men Kerstin sköt fadern tillbaka och
reste själf upp den stackars blinde, som lyckligtvis endast fått
ett par skrubbsår.
»Jaså, Toste ha lärt af Jöns i Storegård att lägga snaror
för en blind! Ja, han hette ju också Nils, den stackaren. Det
år väl, att om en vecka är mitt år ute i denne gården.»
En isande fasa grep Toste. Den blindes ord påminde
honom om den förbannelse, som en annan blind vid ett liknande
tillfälle uttalat öfver en rik, sedeslös bonde, och han kände sig
som denne förhatlige, syndige mans vederlike. — Endast sträng
botöfning kunde afvända straffet — goda gärningar försona
brottet, och han gjorde inom sig det löftet, att han skulle lära den
blinde tio andliga sånger med vismelodier samt på allvar gripa
sig an med att omvända honom från allt verldsligt väsende.
Detta tysta löfte lugnade Toste för tillfället, men skräcken
för vedergällning låg honom i blodet, och ju ifrigare lmn pinade
sig själf och den arme blinde med utanläsniDg, ju mera greps
han af den sjukliga föreställning, att han rent af blifvit förbytt
och nu gick omkring som en trogen kopia af den allmänt
bekante »Storegårdssyndaren».
Med undran och häpnad såg Kerstin, hur den dystre
fadern flere gånger om dagen gick ut i sommarstugan för att
mönstra sitt utseende framför en lång, smal spegel, hvilken i
starkt framåtlutad ställning hängde öfver Tostes klädkista.
Dottern misstänkte honom för att umgås med giftermålsplaner och
beslöt att gifva noga akt på honom.
Snart märkte Toste, att Kerstins blickar följde honom^
synnerligast då han och hon voro bland främmande personer.
Detta gaf ökad styrka åt hans inbillning, att han var förbytt,
och att alla kunde se, hur han liknade den ökände
Storegårds-bonden. Toste såg- blott en utväg att återfå sitt rätta jag. Nils
måste stanna hos honom, och sjelf ville han undervisa den blinde
och göra honom till en vandrande väckelsepredikant. Detta vore
en gerning eå helig, att den väl måtte kunna försona en kort
stund af syndig vrede och en handling, som —. Fördömde
Sto-regårdabonde, som också skulle ha fallit på den synden att sätta
försåt för en blind spelman! Och att den spelmannen också hette
Nils! Alltid samma och samma tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
