Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ater hade bönderna sammanträd t för att till de minst
bjudande afyttra en del af socknens fattiga. Många hade kommit
med den föresatsen att befria Nils från Tostes omvändeleenit
men denne, som anade världsliga stämplingar, erbjöd sig att för
det kommande året behålla den blinde utan all ersättning. Detta
afgjorde saken.
Nils förrådde ingen sorg, då han hörde sig vara dömd att
stanna ännu ett år hos Toste, och att denne nu ville göra en
vandrande predikant af den forne spelmannen. Ty ett hopp om
frihet hägrade för den blinde. Hvad mera om han talade eller
spelade folk glada, det var sak samma! Glädje, det var just hvad
både han och andra bäst behöfde för att vara eller blifva goda
människor.
Det var med en viss missräkning, Toste såg den blindes
resignation. Han hade väntat en kamp med honom, väntat att
få bekämpa hans onda lust till verldslig musik, något som skulle
ha förhöjt värdet af den botgöring, han ålagt sig för sin
frälsning från det straff, som hotade att drabba honom.
Men så lätt finge hvarken han själf eller Nils nå de
utstakade målen; då blefve det ju ingen riktig botgöring.
Toste bar en djupt rotad afsky för »Lindbloms
långförklaring», en afsky som härstammade från den tid, då den långa,
smala boken värmde hans öron både i hemmet och skolan. Nu
togs den fram, och Toste ålade sig som syndabot att ordagrannt
inprenta dess innehåll i den bl i f vande väckelsepredikantens minne.
Han rent af kände något liknande glädje, då han såg, hur den
blinde pinades vid denna undervisning. Hade Toste ej varit
fången i en fix idé, skulle han ha märkt, att den blinde härvid
tänkte sina egna tankar. Våren förflöt emellertid, och så kora
den första sommardagen.
Dagen hade varit mulen men varm och kvalmig, och di
aftonen föll på, steg en tät dimma upp från de sanka ftngarne.
Toste hade gått tidigt till sängs, men några af tjänarne voro
uppe och stodo utanför porten, när deras unga husmor med et*
stilla god kväll! gick förbi, ledande blinde Nils vid handen.
De förstodo genast, att här var fråga om en flykt; den
välkände kalfskinnspåsen öfver den blindes skuldra sade dem
detta, och de visste i samma minut, att husbondens dotter
ämnade taga hela ansvaret för denna handling, ifall Toste skulle
anställa en undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
