- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
411

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här midt i rikedomens sköte, där han lefde ett lika
makligt lif, som trots någon sagans konungason, grep
vandringslusten honom dock lika våldsaknt, som dä han var fånge i Tostes
gård.

Det var också något mer än vandringslust, det var en
oändlig längtan efter att få höra en röst, en stämma, som för
honom var liksom själen i alla de visor han sjöng om »Stolts
jungfrun», under alla de olika namn hon bär i de gamla
sångerna.

Hans farbror hade erbjudit honom laga försvar och talat
om att skrifva till Fledie, för att få saken ordnad. Men Nils
fasade för tanken att rent lösslita sig från hembygden, att
af-ekära sig hvarje förevändning att vandra dit. Detta skulle
vara långt värre än allt som varit, det skulle bringa honom att dö af
längtan på fjärran ort.

Då vårsolen löste isarne, följde spelmannen åter med
»Svanen» på dess färder öfver hafvet, som svalkade så skönt
och hviskande e& underbart i stilla dagar och nätter.

Nils talade aldrig med den muntre kaptenen om sin hem-,
längtan; där fanns ju något i denna, som ingen människa finge
ana Men Nils hade en förnimmelse af, att kaptenen skulle
gissa denna hemlighet, ifall han hörde ett ord om den fattige
blindes önskan att med laga försvar och som fri man besöka
fosterbygden; därför dolde han sin tärande längtan.

*



I hembygden höll man honom för död. Toste var dock
af den mening, att Nils lefde, och att hans dröjsmål att
återvända blott var en skärpning af det straff, Toste led för sitt
onda anslag mot en, som saknade sina ögons ljus. Han visste
sig vara föremål för misstanken att hafva illa behandlat den
muntre, sorglöse ynglingen, och han trodde, att hvarje
människa kunde se, hur han blifvit »förbytt», så nu både röst, gång,
hållning, allt var Jöns’ i Storegård upp i dagen.

Men med hela sin sega natur faethöll han hoppet, att Nils;
skulle sjunka så djupt i synd och elände, att han, likt den
förlorade sonen, måste återkomma och gifva sig på nåd eller onåd
då skulle de båda blifva frälsta.

Där gingo somrar och där gingo vintrar, men den blinde
spelmannen hördes aldrig af i sin hembygd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free