- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
412

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt som tiden led, blef lifvet dystrare i Tostes gård, och
ute i bygden hviskades det, att Toste blifvit svagsint af
religions-grubbel. Detta visade sig däri, mente man, att han förlorat
hågen att processa.

Kerstin anade, att faderns tungsinthet stod i närmare
samband med den blindes flykt än med religionen, och det
samvetsagg hon kände öfvergick äfven hos henne till en
vidskeplig inbillning, att hennes framtid och lycka berodde af, huruvida
Nils kom tillbaka eller ej.

Endast Nils kunde återgifva Toste det sinneslugn, som
hon, hans dotter, varit behjälplig till att störa. På det blinda
fattighjonet skulle det också nu bero, om hon finge lämna det
dystra hemmet och mottaga den lycka, som erbjudits henne,
eller om hon skulle offra sin ungdom åt sin far.

Att handla annorlunda skulle blott bringa ofärd öfver
henne själf.

* *

*



Det var nu fjärde sommaren efter den blinde spelmannens
försvinnande från orten. Då sägs en dag på gångstigen, som
öfver ängen ledde upp till kyrkovägen i Fledie, en välbekant
gestalt, med kalfskinnspåsen på ryggen och två käppar sträckta
trefvande framför sig, komma klifvande med långa steg.

Det var en söndagseftermiddag med kvaf, tung luftj
kyrko-klockorna ringde med en viss dåsig klang till senmessa.
Kyrkfolket stod i en låDg rad utanför kyrkogårdsmuren och smittade
hvarandra med gäspningar, under sin väntan på att pråsten
skulle ha slutat att döpa barn och viga brudpar inne i
sockenstugan.

Då for likt en vindil genom hela raden: Blinde Nils!
Flediespelmannen!» —–

»Guds frid, god’ vänner, och tack för längesedan! Nu
har jag fått laga försvar. :— Hvilka äro här?»

Hela raden löste sig från muren och omringade Nils, för
att hälsa på honom, beskåda hans fina kläder samt spörja
hvar han hållit till dessa år.

Men Nils hörde ej bland sina gamla och unga. vänner de
två röster, som dag och natt kallat på honom under sömn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free