- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
419

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var bruden, som försökte bedja för honom, den blinde,
fattige uslingen, för hvilken hon offrat tre år af sin lycka!
Nils k&nde sitt hjärta liksom smälta af kärlek till henne.

Toste kom fram till honom. »Där, Nils, har du den lem
som är dig till förargelse; gör med den, hvad det onda eller det
goda i dig nu bjuder!»

Så tyst där nu blef på logen!

Nils lade sin kind intill fiolen, smekte den ömt, fattade den
så med båda händerna, lade instrumentet tvärs öfver logbjälken
och bröt det sönder med ett häftigt tag.

Toste hade åter fått den upprättelse han åtrådde och höjde
stolt sitt hufvud.

Andra bröllopsdagen saknades Nils; ingen af gästerna hade
mod att spörja efter honom. Men bruden anförtrodde gråtande
en flock kvinnor, att han, utan att taga farväl af någon, gått sin
väg under natten. »

»Till all lycka tar far sig det ej så nära, ty Nils visade
ju, att han ångrade all den sorg, han gjort oss,» tilläde hon
lugnare.

• *

*



»Hvar har du fiolen, hedersgosse? Och hur har du kunnat
snoka upp, att jag låg i Kalmar för att lossa och lasta? Du
har väl nu ditt prästbetyg och allt det där i ordning, som du
nödvändigt själf på ort och ställe skulle uträtta? Hur står det
eljest till i det gamla Fledie; jag hinner väl aldrig komma dit.
Hvad säger du, har du åkt med gästgifvarskjuts och låtit skrifva
till »Svanens» redare? Ser man bara på! Jo, jo, resor bilda!
Men bvad tusan går åt dig? Mager och usel som en skrika?
Hör du, Nils, du får allt, sedan vi kommit en smula i ro ute
på sjön, tala riktigt om de där Tostes!»

Kapten Kristerssons ifriga frågor, åtföljda af lika många
vänliga skakningar och små muntra slag på kusinens tunna
armar och skuldror, afbrötos nu af en rapport från styrmannen,
som log med hela ansiktet, då han fick syn på den blinde.

»Ja, här ha vi gossen igen! Men vi få lof att sätta lif i
honom, när vi komma ut. Ställ om en koj åt honom, styrman!»

Men där kom ej mera det gamla lifvet öfver Nils, icke ens
då kaptenen gaf honom en ny fiol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free