Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade hon. »Det är ett farligt arf Gustaf fått — tröste kvinnorna
i en sädan släkt! — Skall na I verssons dotter!» — En ryening
öfver föll henne, hon hängde med en viss hastighet kistnyckeln
på sonens handdakskrok på kistbänkens utskurne högsätesatolpe,
hvars öfre del hade formen af ett menniskohufvud, skuret i ekarp
profil. Här aftecknade sig den store nyckeln mot den långe hvite
handduken på ett sätt, som påminde om saxen på ett liks bröst.
Enkan måste själf ha tyckt detta, ty hon vände sig häftigt bort
och skyndade ut nr det stora folktom ma rummet
* *
•
»Har du nu släktens gamla papper med dig, Gustaf?»
»Ja, mor Metta, men i dem står ingenting om årsgång,
och hade jag ej visshet om, att åtminstone ett par olika andar,
eller hvad det kan vara, nästan jemt äro omkring mig, så skulle
jag tro, att det hela är dumheter. Dessa gamla papper, som
mor Mctta nödvändigt vill lånay innehålla ju ej annat än synd
mot Guds namn ...»
»Ingenting annat, Gustaf?»
»Jo, en del besynnerliga tecken och anvisningar.»
»Det beror ju på, om man förstår läsa detta rätt. Din far
ville ej, att jag skulle lära honom sådant, och han ville heller
aldrig låta mig titta i papperen.»
»Jag skulle ej heller ha lånat mor Metta dem, om far,
liksom farfar, själf undervisat sin son, hur det skall göras, och då
mor Metta ej vill göra det för mindre, så är här hela den lilla lådan
jag vill ha allt samman tillbaka före påsk.»
Den gamla, som med sina torra snusbruna händer stod och
klappade den upp- och nedvända jerngryta, hvilken tjänade hénne
till ugn, grep nu girigt efter ett litet blåmåladt skrin med
kull-rigt lock, prydt med en bukett af svafvelgula och högröda
tulpaner jämte årtalet 1794. Ett i skrinets framsida inskuret årtal
visade däremot siffran 1618.
»Här står ingenting om årsgång, Gustaf.o
»Icke det minsta?#
»Ne— nej, det är inte bra att skrifva upp allt. Jag hac
lärt det mesta utantill, och så lär jag min son; man fåi vara
försiktig nu för tiden.»
»Ah, här är ju en mängd, som söker mor Metta ännu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
