Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mana bott hans osalige ande, som höll till i ladugården och med
händer och armar, glödande som eldkol, trefvade kreaturen i
halsen och hvftste så hest, att han ville ha sitt tillbaka. Vi fä
se hur det går med Gunborg; jag skall åtminstone ingenting
försumma för att hålla henne borta från hus och gård efter hennes död.»
»Jag säger dig därför nu, att hon varit oskyldig till denna
del af synden.»
»Emellertid visade hon sig stilla och lugn under den närmaste
tiden, sedan hon kastat handklädet i elden, och Olof Dahl anade
ingenting om det som skett och om det som hviskades om
Gunborg ute i socknen. Han kunde ej heller begripa, hvarför hon
hvarken kunde tåla sockenkyrkan eller deras kyrkoherde.
Så kom en dag, då vår militär återvände hem från
Danmark, och någon tid därefter gjorde Frans Ejlert sig ett ärende
till Gunborgs hem. Han visste, att hon var gift» men hans
vilda kärlek aktade ej detta; han både ville och skulle rycka
henne till sig, och han kände tillika ett glödände begär att
taga hämnd på Olof Dahl. Den förr så uppbrusande ynglingen
hade nu fått något af en jagande katts slughet.
Olof Dahl var inne i stugan, når Eljert inträdde -och
hälsade som en obekant på honom och Gunborg. Hon Ofverfölls
nu åter af sin drömdvala, då han kom, gick och talade, som
om ett annat_väsen tagit boning inom henne. Frans blef
bjuden att sitta ner, och då Olof en stund lämnade stugan, befallde
— ja, Niklas, befallde Frans att Gunborg, på tid som han
utsatte, skulle möta -honom ute vidl. de ’två ihåliga lindarna ett
stycke bortom gården. —
Nu, klok-Niklas, är det Frans Ejlert själf, jag talar efter.
Han hörde Gunborg svara, att hon skulle komma, men
forgäfves fick han både den första och* andra dagen vänta på
henne. Så tvang tjänsteförhållanden honom att en tid vara
borta från hembygden, men när han återkom dit, stod han ännu
fast ’rid sin onda föresats och strök tidt och ofta omkring hennes
hem. Stundom gick han in ett tag, men fann alltid de två
barnen i hennes närhet; de små höllo henne i kjolen, hvar hon
än gick, och hon tog dem äfven med sig, när hon hade sysslor
utomhus.
Vintern kom, utan att den förvägne sällen lyckats träffa
Guuborg allena, men han förstod att skaffa sig kunskap om
hvad som föregick i hennes hem. Fram mot jul visste han, att
hon skulle ha fiubyk, och att hon ej betrodde sina pigor att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
