Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på väfstolen, än lyfte hon på l«katict, som, till tecken på att det
var hvilodag, Mg utbredt öfver linneväfven, eller nöp hon af
blad på geranierna i fönsterkarmen, medan hon häftigt beklagade
sig öfver sin man, som var kusin till Sven Haraldsson.
Den urige husbonden bade suttit helt tyst och sett på sitt
barn; nu strök han, liksom händelsevis, med handen öfver gossens
iinda och rörde vid sin hustrus fingrar. Hon såg upp, mötte hans
frågande blick och fick en knappt märkbar nick till svar.
»Jag får gå ut och se om rågen är mogen nog till att
ekåra,o sade han, resande sig från stolen.
»Då får du kanske säga farväl till Margreta, innan du går,
eller du tittar inte — som du tänkt — inom till min morbror,
riksdagsmannens, och hör efter, om du kan få bud med honom
till kronofogden i morgon?»
Margreta märkte icke, att Sven rodnade under sin solbränna.
Han hade lätt för att uppskjuta sina göromål och l&tt för att
glömma dem, men detta visste endast han själf och Ingri.
»Jo visst går jag dit med detsamma. Ajöss, Margreta U
’ Han tog henne flyktigt i hand och gick ut.
Margreta såg efter honom, där han gick rak och trygg öfver
gårdsplatsen; hon vände sig hastigt från fönstret mot Ingri.
»Hvad har jag gjort för ondt, att ingen af er svarar mig ett
ord?» utbrast hon högt gråtande.
Ingri lade sitt barn i vaggan och knäböjde vid
hufvudgär-den för att söfva den lille; hon låtsade icke höra frågan.
»Ingen har jag, som bryr sig om min olycka!»
— Då jag i Q or miste mitt äldsta Jbarn, buru både du ocb
flere er åt mot mig, som om jag själf förvållat min sorg,»
fortfor hon med gäll stämma, afbruten af högljudd gråt.
Då reste Ingri sig upp, barnet sof; nu var det tid att tala
ett par allvarsord med Margreta.
»Oss bar du visserligen ej gjort något ondt, men nu,
när min man gått ut, emedan han ej längre gittade höra
förtal om sin kusin, skall jag rent ut säga dig, att vi andra bönder
ej hålla dig stort bättre till förstånd och sätt än sådana
torpar-kfiringar eller handtverkshustrur, som ösa ut skäppor af prat
om sina män och allt annat, som hyggligt folk behåller för sig
själf.»
»Jaså, folk skulle kanske inte veta, att Mats är —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
