- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
459

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Folk vet, att din man år sådan, han blifvit genom dig,»
afbröt Ingri. »Du blef ej tvingad till att gifta dig med honom;
dina föräldrar skulle ej ha satt sig vidare emot, om du tagit,
den du tyckte om, fast han bara var frälsebonde.»

»Nej, bevars, far och mor skulle inte ha satt sig emot,
att jag kanske fått göra hofveridagsverke på herrgården, bara
den rike Mats Persson ville nöja sig med min yngre sy*ter,
keledäggen. Och Sven, liksom du, tycker förstås också, att jag

borde ha gått på hofveri.–Och att jag förtjänte att ha

en sådan gris som Mats, och att mitt äldsta barn fick låggas i
grafven — att–»

»Schy! — Du går på värre än Berta Rönn!

Det gjorde oss ondt om dig, när din äldste gosse dog,
men en kristen människa, som har lärt vett och skick, skriker
ej som en påfågel eller ett dårhushjon, när ett lik föres till
jorden.

— Jag såger dig nu detta i min mans stålle, ty jag var
rädd, att Sven skulle tagit hårdare fatt. — Sansa dig nu och
far med mig till Guds hus; jag skall kyrktagas i dag före
senmässan. Och hår kommer mor för att följa mig, Sven går de
par fjåten från riksdagsmannens gård till kyrkan.»

Margreta surrade af ut i trädgården för att smälta den
läxa, hon fått; hon fruktade att få en ännu strängare af mor
Åke Nilsson, ifall gumman fått se henne med ett så vildt och
förstördt utseende.

Mormor kom icke ensam, hon följdes i hålarne af snickare
Ek, Gunnars far. Gubben stannade nere vid dörren och tummade
sin kyrkhatt; ett halft förläget, halft slugt leeende låg öfver hans
slätrakade ansikte. Mormor framförde hans ärende, då hon
hälsat på sin dotter och jämkat hufvudkudden under det sofvande
barnet.

»Ek tittade in till far och mig för att känna sig en smula
före, innan han förhörde sig med Sven Haraldsson angående
föreståndareplatsen på den kvarn, ni hålla på att bygga,» tog
hon ordet med en omständlighet, som om dottern varit en vildt
främmande person. Mormor ville gifva henne tid att förstå,
hvarom frågan gällde, innan den framställdes.

»Stig fram och sitt, Ek!» bjöd Ingri. »Är det Gunnar som
söker sig hit?» Den unga hustruns blick mötte gubbens sluga
ögon fast och stadigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free