Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter, har lofvat mig sin tro! Och bören I nu äfven mitt löfte,
att om hon sviker mig, så eöker jag af fri vilja kamratskap med
eder hftr i böljorna U
Det är helt ovisst, om han menade allvar med det ena eller
det andra, ty ett glos eller två l&r han tömt, medan han suttit i
båten och väntat, och eljes plägade han alltid drifva gäck med
dem, som talade om genfärden frän Fotevik. Men nu slog dock
den lättsinnige ynglingen kors för sitt bröst, dä nu ¿ter tre gälla
skrik kommo från h af vet, liksom svar på hans ogudaktiga löfte.
Sedan talade Elin och han ej ett ord med hvarandra den
kvällen, ty röster hördes nu uppe från byvägen; herrskapsfolket
kom ändtligen, och Elin sprang hem med skräck och fasa i själen,
för det Lave hade talat.
Tiden gick. Lave tröttnade under efterhösten pi fiskareyrket
och blef åter sven hos en mjölnare, tre mil därifrån; men följande
vår for han igen ett tag med en skutskeppare från Simrishamn.
Hvarje gång han gjorde dessa förändringar, talade han med Elin
ocb sade, att nu skulle han snart vara i stånd att sätta bo och
fira bröllop med henne.
Elins mor gittade aldrig höra talas om Laves kärlek och
trohet. »Han ä* lik skogen; än har han en färg, än en annan,
ingen vet, hvad som bor djupast inne. Och därtill äro hans
ögonbryn sammanvuxna under pannan; är han ej rent af en varulf,
så bådar detta tecken en ond bråddöd i böljorna.»
Vid dessa moderns ord ryste alltid Elin; hon mindesförväl
Laves gudlösa ord till gengångarne i Fotevik.
I tre år hade Elin tjänat i en och samma gård, när hennes
mor fick helsot och hemkallade dottern, som nu måste stanna i
kojan vid skogen och vårda henne. Modern talade nu för henne,
att barndomssnack om giftermål var 6om snö på vårdag eller
som bortrinnande drömmar. Nu hade hon valt en man åt sin
dotter; Mårten Gren bette han och hade anmält sig som köpare
till huset och den lille jordlott, som därtill hörde. Elin svarade
ingenting därtill, hon hade aldrig sett Mårten Gren, men tänkte
det måste vara en man till áren, då han kunde köpa bus och
iord; kanske var han också en af dem, som ej kände annan glidje
än den girige erfar, då han räknar sina fyrkar. Lave, den glade
Lave, skulle aldrig komma på den tanken att låta henne till
lifvets slut bo i samma skog, där man funnit hennes far ligga
död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
