Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett julminne.
1
ct var innan lagbuden mot tiggeri försågo landet med
fattighus samt lösdrifvaren med fri skjuts, och långt
innan man kommit på den tanken att egna en
sär-skild omsorg åt frigifna brottslingar och uppföra
särskilda bostäder åt dem och fallna kvinnor. Vi lefde ännu i en
tid, då man hyste den föreställningen, att stackars hemlösa syndare
och straffade brottslingar endast kunde räddas under ett normalt
lefnadssätt bland hederliga menniskor.
Men så hade också icke på den tiden vår »skönlitteratur»
tagit sig för att visa, hur allt, allt på detta här klotet är idel
dy och orenlighet och menniskan blott ett djur, tamt eller vildt
allt efter — »omständigheternas makt.»
Man trodde ännu, att menniskan hade en smula vilja,
ansvar och hederlighet; man talade föga om menniskokärlek,
nämnde i dagligt tal aldrig orden humanitet och tolerans, men man
gjorde sällan fördelaktiga konkurser, och man ansåg
bankförsnillning som förebud till yttersta dagen.
Under sådana tider blefvo vissa hem — alltid stora gårdar
— en naturlig hamn för moraliska haverister och en tillflyktsort
för urspårade individer, hvilka antingen sökte blott en måltid mat
eller några dagars hvila eller och arbete ock framtidshopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
